Multitasking, multilocation

Såg ett program från vetenskapens värld häromdagen på SVT play, det var något om verkligheten och att man kan vara på två ställen samtidigt.
Det öppnar ju helt nya möjligheter för multitasking och multilocalization.
Jag strötittade bara lite, dumt nog, borde sett det mer ordentligt.
För hur gör man? Och kan man kanske vara på 3 ställen samtidigt? Om det nu fungerar med 2 varför inte med 3?
I morse skickade jag ett mejl till dame E som åkt till Angered för att roa sig med moules frites och savennièrviner. ”Hoppas resan bra gick ner”, skrev jag, och berättade att jag hade sått några frasse-krön under helgen och att jag var jötte-trätt.
För jättetrött var jag efter helgens senaste utsvävning, så trött att jag bakade tallänges.
Är inte van att ränna ute på nätterna till klockan 3, i synnerhet inte söndag natt när jobbet hägrar bara några timmar senare.
Men vad gör man inte när ens lilla Moster M först kastats av en häst och vridit vristen ett halvt varv och sen missar nedstigningen från en annan häst och landar på fel knä i fel vinkel?
Sju timmar på akuten, spöktimmen hann inträda, vi läste alla Femina som fanns, jag memorerade alla laxrecept som fanns och vi kom i samspråk med skateboardåkare som vridit både vrister och fötter ur led och vi sa alla att hellre ett ont knä och en vriden fot än något allvarligare.
Men klockan 2 var vi ändå trötta, diagnosen någorlunda fastställd och då hittade jag inte parkeringsplatsen. Följde några skyltar och pilar men stod plötsligt utanför en skylt som det stod förlossning på, sen kom en som det stod kapell på, sen, längst bort, en som var märkt bårhus, gud vad läskigt.
Gick tillbaka. Tog en ny väg. Hamnade i långa och ödsliga korridorer, plötsligt dök en läbbig karl med lystet flin upp, han såg ut som om han ville bjuda upp till dans, typ. Jag tvärnitade. Han med. Jag vände. Han med. Tror jag. Jag sprang tillbaka till akuten och messade till Moster M i flykten att hon måste vänta en stund extra, jag var vilse och hade banditer efter mig. Rusade med skräckslagen min in på avdelningen för brustna korsband och kraschade fötter, och fick låna två väktare som sen promenerade med mig till parkeringen, en kilometer korridorer, kanske två, eller tre, sen en liten mörk park där jag idiotiskt nog parkerat.
Rivstartade, drog snabbt ner till akuten och fick in Moster M i bilen, knät först, sen vristen, sen resten.
Insåg att jag glömt checka ut parkeringen, åkte tillbaka, den mystiska mannen dök plötsligt upp igen, väktarna hade nu sedan länge, sedan flera minuter, vikt av och tagit kaffepaus.
Moster M sa att jag nog skulle låta bli att checka ut, undvika att gå ur bilen och vifta med bankkortet mitt i natten och en mystisk man i hasorna. ”Det kan vara en euforisk och nybliven pappa, för förlossningen ligger här intill, men det gör psyket också, så vem vet. Du kan i alla fall ringa parkeringsbolaget och be dem om hjälp att checka ut när du kommer hem”, sa hon. (Och så blev det och det funkade jättebra).
Efter en rivstart var vi strax, inom några minuter, ute på motorvägen och mötte ännu en mystisk man som kom gående mitt i vägbanan, mitt i natten, mitt emot trafiken.
Dock en annan man, annars hade jag nog svimmat bakom ratten.
Märklig natt, skummel natt.
Och läkarna på avdelningen för sönderslitna ligament och trasiga meniskrar hade sagt att de skulle ringa in ett recept på smärtstillande droger till Moster M.
Hon fick med sig en liten dos i handen så att vi inte skulle behöva störta in till stan och det nattöppna apoteket. Guschelov.
Klockan 3 sa jag gonatt till världen och vaknade först klockan 7 av att little Old ringde.
Hon ringde från samma sjukvårdspalats som jag nyligen lämnat. Babels hus, the famous.
Du, sa hon.
Nä, sa jag.
Va? sa hon.
Nä, sa jag. Jag har suttit på den där jävla akuten hela natten och jagats av banditer till gryningen och det är fortfarande gryning och nu ringer du.
Va? sa hon, har du varit hos mig i natt? Varför det?
Hörru, kan du ta och skruva upp ljudet på den där jävla mobilen, inte hos dig har jag varit, men på akuten, skrek jag.
Åh, vad är det som har hänt ….?
Det som har hänt sa jag, var att det tog 7 timmar på akuten och var femte minut sa de att ”vi kommer strax”. Om de hade sagt att strax, det betyder att det tar en timme hit och en timme dit, då hade vi kunnat titta upp till dig, om vi hittat en rullstol till Moster M.
Jamen, vad är det som har hänt?
Äh, bara en häst som Moster M satt på. Eller jag menar, två hästar.
Du milde skapare, sa little Old.
Ja, sa jag.
Och sen åkte jag till jobbet för att vila upp mig lite.
På lunchen satte jag en skylt på bilen min och for iväg till Moster M: Apotekbud.
Men på apoteket visade det sig att läkarna på avdelningen för brutna armar och krossade ben hade glömt att ringa in receptet på opiater till sin patient.
Jag lommade ut med en säck alvedon som jag lämnade över till den fortsatt plågade Moster M.
Sen åkte jag tillbaka till jobbet.
Och mitt i ett möte ringde man från hospitalet, Babels the Famous, och sa att man nyss flyttat little Old från en akutavdelning till en annan avdelning av mindre akut karaktär.
Jaha, sa jag. Så bra.
Visst hade det underlättat, tänker jag nu, om jag sett på det där programmet från vetenskapens värld lite mer noggrant.
För då hade jag kanske kunnat vara både hos Moster M, och hjälpt till lite bättre, och hos little Old och stöttat lite bättre, och på jobbet och gjort lite bättre.
Idag, på en och samma gång.