At-chou

Det är inte så ofta jag publicerar bilder av mig själv.
Men här är jag, utslagen i en formidabelt gröndjävlig förkylning.

Det är märkligt hur livet ter sig, både i det lilla och det stora.
Nu när alla runt omkring mig står på egna ben, efter operationer och allt möjligt, och norskorna har farit hem till sig och jag har all tid i världen att

olja in trädgårdsmöblerna och måla om ett bord och rensa ut garderoben och rensa ur källarförrådet och gå på utställningar och städa trapphuset och titta på konst och måla en tavla, skriva en barnbok, göra yoga, lösa korsord, meditera på bryggan, bli avslappat mindful, sy en lampskärm, knyta en rya, fiska gäddor, ro, simma dammen runt varje morgon, promenera dammen runt varje kväll, sänka mitt handikapp på golfbanan, träffa alla människor jag inte träffat på alldeles för länge, grilla och baka bröd, grilla bröd, lära mig göra fiskekakor …  då händer det; jag däckar i en alldeles utomordentlig bonnförkylning.
Tvingas till att inte göra någonting, bara snörvla, det är det jag ägnar mig åt nu.