Hemma på gården

Jag reser för lite nuförtiden, har blivit en riktig lantis.
Och efter att ha varit insnöad en lång kall vinter har jag nu i alla fall kommit ut på bryggan och börjat se änderna i dammen.
Jag vet inte om det är bättre att bo vid en damm full av änder än en damm full av ankor. Sothönor finns det mest av, en hönsdamm är det definitivt.
Kanske inte en damm om jag ska vara rättvis, men inte heller en sjö.
Jag har hört att det är ett vattendrag, inte riktigt en sjö.
Sjöar är visst lite större.
Var skillnaden går mellan sjö och vattendrag har jag inte fördjupat mig i, mäts den på djupet eller är det omkretsen som räknas?
Det regnar.
Jag tror det är bra.
Inte för mig, för jag blir lat och apatisk av gråa himlar, men min rhododendron ser ut att uppskatta det.
I morgon ska det bli sol, en mycket idyllisk dag hoppas jag.
Min lilla klan kommer hit, klädda i sina stråhattar och linnekostymer och långklänningar och med solparasollerna svävande i luften.
Det blir en dag på stranden.
Nu är den ju inte så stor, bara ett par meter bred, så några får väl spela badminton på gräsmattan, dricka kaffe i syrenbersån, ställa ut staffliet och måla, vi kan bilda skola; Flatenmålarna. Vi kan fixa en barbecue till kvällen och hälla upp ett glas kallt vitt vin.
Om några år kanske vi har eget vin här på gården, Vin de Château Strandgården.
Vi har hyrt en grävmaskin, det är något som behöver grävas här.
Då var det någon som tyckte att vi kunde passa på att terrassera vår sydsluttning och fylla den med vinstockar, det tycker jag med.
Så det kanske kommer en dag när vår sydsluttning kommer att se ut som bilden här på klotterplanket.
Men det kan nog ta några år.
För en kvart sedan såg där ut så här: