Nytt eller gammalt?

Det händer att jag ramlar in på Myrorna i Skärholmen. Där, bland alla hundratusentals böcker, där finns en poesihylla vars utbud nog slår samtliga bokhandlares utbud söder om Skanstull. Jag brukar stappla ut därifrån med en hel kasse full. Senast, det var i förra veckan, hittade jag några samlingar jag snabbt insåg att jag inte kunde leva utan, bl a en Ulla Olin: Inte nu men nu.
Så fick jag syn på ett par trädgårdsbord i snirklat järnsmide – också det ett slags poesi – ett par bord som jag genast plockade på mig.
Och glömde skoningslöst bort lyriken, lät den ligga kvar på ett hörnbord i sliten 70tals-furu.
Tog ett järnsmidesbord i varje nypa och seglade i triumf iväg mot kassan.
Borden kändes ovanligt lätta, ovanligt billiga var de också.
Ett fynd för en sann loppista.
Det snirklade järnsmidet visade sig förstås vara gammal IKEA-plåt.
Nu ligger borden i bakluckan på bilen.
De kan måhända användas som picnicbord vid någon roadtrip i sommar – why not förresten? Kanske skulle jag lägga staffliet i bakluckan också, så kan vi rigga för en heldag vid en rastplats längs motorvägen.
Oförtrutet optimistisk i min iver att göra Det Stora Fyndet har jag idag hämtat hem en stringhylla från en auktionsfirma på Sveavägen.
Jag ropade in den för hälften av vad den kostar nyproducerad. Yes!
Gavlarna är avskavda, hyllorna behöver slipas och oljas, verktygen anskaffas och kemikalierna tillredas.
En tjillimodutt saknas  -  var hittar man en sådan?
Till den sammanlagda redovisningen bör även tillfogas resan in till staden, kön över Essingeleden, trängselavgifterna, parkeringsavgifterna och den alldeles oemotståndliga impulsen att promenera in på Rönnells antikvariat och spontanhandla ett par diktsamlingar.
Oumbärliga?
Ja, åtminstone den ena av dem, en tidig John Ashbery: Självporträtt i en konvex spegel.

Jag köpte hans ”Varthän skall jag vandra” för några år sedan och föll pladask.
Den andra poeten vet jag mindre om, en Francisco J. Uriz. Det är en tvåspråkig utgåva av Janus’ ansikten, Las caras de Jano. 

Osprättad, till synes oläst.
Inte ens de som är i branschen läser alltid allt, tänkte jag när jag såg att författaren dedicerat sitt verk till salig Karl Vennberg.
Men vad stringhyllorna anbelangar – jag behöver nog en tio tolv stycken – är det kanske bättre att köpa nytt, tänker jag. 
Så, om någon av er ser ett ekipage på en rastplats i sommar, ett par vingliga plåtbord från IKEA, ett staffli i en backe mot en sjö och en gammal stringhylla upphängd i ett träd med penslar och färgpytsar så vet ni.