Bland prinsessor och kungar

Efter sju svåra månader – vart tog de vägen? – mötte jag återigen lilla fröken Milla som sedan vi träffades senast dragit iväg till 102,5 centimeter över marken, skänkt napparna sina till de fattiga karparna i dammen och blivit prinsessa.
Jag har varit baby, men nu är jag prinsessa, säger hon och siktar på att bli kung, som sina föräldrar och alla andra vuxna.
Solen lös över Bergen, i alla fall en kvart då och då.
Det regnade massor.
Vi firade St Hans – jag vet inte riktigt vad det är, men man grillar och eldar – och alla var klädda i regnställ utom jag som klafsade runt i ett par lånade stövlar. Lilla Milla drog iväg på traktortur på tunet med en av sina kungar.
Kung Farmor och jag kom i samspråk om en Stockholmsresa, jag lovade bort mig till någonting, oklart vad, men det lät bra, tror att det ingick ett lån av en hund eller två.
Kungliga urfamiljen har nyligen utökats med en sydafrikansk mastiff ( 10% lejon) och en labrador ( 25 % nordnorsk brunbjörn).
Efteråt frågade jag min tolk, lilla C, vad jag hade lovat.
Jo, att Kung Farmor drar till Stockholm en helg, tar in på Lyx& Spa och släpper av lilla Milla hos mig.
Måste erkänna att det var en synnerligen bra idé, nästan bättre än den jag tyckte mig ha uppfattat, att passa vovvarna en helg.
Ändå, lilla Milla och jag har konverserat, vi har förstått varandra riktigt bra.
När jag påpekade att hon pratar ovanligt tydlig bergensk förklarade de inhemska språkkungarna för mig att hon inte pratar bergensk överhuvudtaget, gu’vet vad hon pratar säger de, en icke identifierbar blandning av obestämbar art.
Tänker att det är väl därför vi förstår varandra så bra, hon och jag.
Vi gick på krogen en dag och delade en fiskekaka, det stormade av turister kring Bryggen, alla ville dricka öl i hamnen, alla ville ut till fjordarna. Men lilla Milla och jag tog med hennes Kung mamma på kulturbegivenheter och klev in på Hansa-muséet. 

Där var det skummelt, sa Milla och ville genast ut.
Skummelt?
Jag hittar inte ordet i min ”Bergensordboken”, så de har nog rätt, hennes kungliga dialektuttolkare.

Men kanske är det ett vanligt norskt ord? Ett sån’t där ord som Skavlan skulle kunna använda? Som vi snobbar från Stockholm liksom skulle kunna förväntas förstå?
Min ovana trogen kan jag inte låta bli att rådfråga min stora hatkärlek, Google Translate.
GT säger att skummelt betyder obehagligt.
Så det var det hon sa!
Jag som trodde att hon ville säga att det var mörkt och skumt därinne bland de sekelgamla möblerna och de väggfasta kojplatserna i rummen utan belysning …
Skummelt.
Nu har jag lärt mig det.
Och det är klart att det är obehagligt om det är mörkt och trångt och instängt och alla fönsterluckor är igenstängda, vilket smart all-inclusive-ord; skummelt.
Och vilken smart liten prinsessa!
... till skillnad från somliga av oss svenska kungar.