Vi höll
oss inomhus igår, vi gick loss på en inkokt lax och en hollandaise som först
skar sig, som måste repareras med vatten och kärlek och medveten närvaro vid
spisen, vid vispen; valborg sågs skymta över sjön
Strax bortom sjöstugan anade vi också en eld, vi såg täckjackor och vintermössor, en massa hutter.
Vi fegade loss, höll oss inomhus.
Jamen hjärtligt välkommen Sköna Maj, det var på tiden att du kom hit, kan du inte se till att det blir lite varmt och skönt också, att det blir lite varmt och grönt, att det blir lite grönt och skönt, jag behöver värme i luften, fixa i ordning på uteplatsen. Där ser det ut som om ingen satt sin fot på nästan ett år.
Ingen har satt sin fot där på nästan ett år.
Strax bortom sjöstugan anade vi också en eld, vi såg täckjackor och vintermössor, en massa hutter.
Vi fegade loss, höll oss inomhus.
Jamen hjärtligt välkommen Sköna Maj, det var på tiden att du kom hit, kan du inte se till att det blir lite varmt och skönt också, att det blir lite varmt och grönt, att det blir lite grönt och skönt, jag behöver värme i luften, fixa i ordning på uteplatsen. Där ser det ut som om ingen satt sin fot på nästan ett år.
Ingen har satt sin fot där på nästan ett år.
Blomkrukor
och fjolårslöv överallt och inte en enda granne klagar.
Om jag hade varit min granne skulle jag klagat högljutt, varför gör jag inget åt det där lerkruset som spruckit i tusen bitar och ligger utspritt över trappan som måste oljas in?
Efter den inkokta laxen som kamrat E haft med sig igår, himmelskt deliciös i all sin enkelhet med lök, morötter och vitpepparkorn, tänkte jag att det kanske är dags att ge den där fläskfilén i té, i Darjeelingté, en ny chans.
Så jag åkte till ett antikvariat, man vet aldrig vad man kan hitta där, jag hittade en fem kilos tegelsten, ett mästerverk jag inte visste saknades på mitt soffbord, jag fick den för 75 kronor.
Om jag hade varit min granne skulle jag klagat högljutt, varför gör jag inget åt det där lerkruset som spruckit i tusen bitar och ligger utspritt över trappan som måste oljas in?
Efter den inkokta laxen som kamrat E haft med sig igår, himmelskt deliciös i all sin enkelhet med lök, morötter och vitpepparkorn, tänkte jag att det kanske är dags att ge den där fläskfilén i té, i Darjeelingté, en ny chans.
Så jag åkte till ett antikvariat, man vet aldrig vad man kan hitta där, jag hittade en fem kilos tegelsten, ett mästerverk jag inte visste saknades på mitt soffbord, jag fick den för 75 kronor.
Ramlade ut därifrån med lätt slagsida, ramlade in på ett ställe strax intill, ett litet kryp-in-i-väggen där man säljer té i lösvikt, Darjeeling.
Världens trevligaste ställe, världens trevligaste tékvinna bakom disken.
Vill du ha av den senaste vårskörden eller nöjer du dig med äldre årstider?
Va? sa jag, måtte sett ut som en idiot, sa att jag skulle koka ett kilo fläskfilé i téet.
Jag blev kvar en halvtimme där i den lilla butiken, tumlade ut därifrån med näsan full av dofter som från den bästa vinprovning och lite lätt slagsida åt andra hållet, 30 gram Darjeeling.
På väg tillbaka till bilen bjöds jag på visning av en lägenhet på Kammakargatan, ett försäljningsobjekt som fick mig att återta balansen, det var en fantastisk takvåning med utsikt mot Tegnérlunden för 7 miljoner.
Jag köpte den inte, det kanske var dumt, men jag saknade sjöutsikten,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar