Timpask

I min bil har jag under de senaste dagarna haft sällskap av en naggad gosse i patinerat gips, knappt en tvärhand hög.
Pojken som kallas pojken med grodan har legat i en låda, i gott sällskap av en ägghöna, en plunta från Cedersbergs glasbruk och fem maffiga mummaglas.
Detta, en jugendvas och en timpask.
För att få plats med den allra sista tredjedelen pryttlar & mojänger - i morgon är sista dagen med flytten, på tisdag morgon kommer städpatrullen flygande på sina kvastar – måste jag göra mig av med detta bakluckegods.
Det hade redan refuserats av den auktionsfirma som tog hand om de flesta tredjedelarna redan för några veckor sedan.
Så jag tog mig till auktionsfirman på Sveavägen och klev in på avdelningen för Inlämning och Värdering på Odengatan.
Kön var lång, vi köande kom i samspråk med varandra och turades om att sjunka ner i en fåtölj som ropades ut för en tusenlapp.
En kvinna som kom bakom mig släpade in kasse efter kasse efter kasse efter kasse.
Mannen längst fram i kön släpade in tavla efter tavla efter tavla efter tavla.
Det tog tid, det är klart det tar tid att syna vad som kan vara en hittills okänd Monet, Manet eller Man Ray.
Kvinnan bakom mig hann ut och parkera om bilen, risken där på Odengatan är annars att försäljningsintäkterna går direkt till parkeringsböter.
Hon sa att hon var utsliten, hon hade varken ätit eller sovit på en månad, bara kånkat prylar, tömt ett hem fullt av saker från tre generationer.
En medsyster, tänkte jag.
Så blev det min tur, och det är så himla trevligt där framme vid disken för Inlämning & Värdering.
Det var där jag fick veta att den patinerade gipsgossen kallas Pojken med Grodan och att pluntan var från Cedersborgs glasbruk.
Jugendvasen hade varit utsatt för något, ett brott på halsen eller något annat dramatiskt och sen slipats ner. Nu stannar utropet på 600. Synd. Utan det där halsproblemet skulle den ha kunnat vara värd det tiodubbla.
Timpasken skulle jag också kunna få några hundringar för, sa värderingsmannen, för det syntes orimligt att årtalet 1835 verkligen hade målats dit 1835. Förmodligen senare. Om jag kunde få fram ursprungsmålningen skulle timpasken kunna stiga rejält i värde, ty asken är förmodligen just så gammal som årtalet anger.
Han rådde mig att återvända hem med asken och slita på den.
Alla tips på hur man tar fram originalmålningar på antika timpaskar mottages tacksamt.
Sandpapper? Hårfön?
Sen berättade den trevlige mannen på avdelningen för Inlämning & Värdering att timpaskar, de använde man till att förvara ljus och ljusstumpar i.
Jag ska be Little Old slita på den. Hon behöver ett gömsle för sina stearinljus.
På sin spegelbyrå har hon ett par praktfulla malmljusstakar och ett par ljusmanschetter med kristallhängen.
Men stearinljusen som jag klämt ner där, de har någon stulit.
Det kan vara en vimsig granne som tagit fel på rum, som tagit fel på mitt & ditt – det är det mest troliga.
Så imorgon levererar jag ett stycke timpask, och hoppas på att snabb nerslitning.