Historieskrivning

Morfar Nisse, som var född i slutet av 1800-talet slutade sina dagar i mitten av december 1980. Den 17:e för att vara exakt.
Vi barnbarn hade ofta pratat om att intervjua honom och spela in hans minnen på band innan det blev för sent.
Brorsan hann göra det.
I slutet av september 1980 satte sig de bägge herrarna runt en mikrofon och med Verdi i bakgrunden utspann sig en pratstund om lite allt möjligt.

Detta band hittade jag i helgen när jag stökade runt bland allt glas och porslin, linne och fotografier hemma hos little Old.
I ett annat hörn hittade jag en av brorsans gamla bergsprängare, utrustad med både fack för kasettband och med fack för CD.
Lycka!
Jag satte i bandet, upp och ner, ut och in, bak och fram.
När satte jag senast ner ett kasettband i en därför avsedd apparat?
Hur gör man?
Och skulle bandet fortfarande vara avlyssningsbart?
Det var det. Och jag insåg strax att jag bara hört talas om det, aldrig lyssnat på det.

Gud så spännande.
Morfar Nisse var årsbarn med Fritjof Nilsson Piraten, en författare som brorsan Micke var mycket förtjust i.
Hur var det när ni bodde samtidigt i Tranås, umgicks ni, pratades det mycket om hans böcker, hur var det?
Nja, svarar Nisse på sin sjungande dialekt, det var väl inget märkvärdigt med det. Han skrev ju sina böcker, och vi träffades på en och annan tillställning och det var väl på det hela taget en anständig och trevlig karl, men hans böcker ordades det inget särskilt om. Han hade ju sitt jobb som advokat att sköta.
Och samtalet flöt vidare, det rörde sig i kända trakter som Lommaryd och Frinnaryd och Aneby. Morfar pratade om allmänna vardagliga händelser, om Kalle-i-Backen, och Hildor-på-Näset och tillvaron som järnhandlare och söndagsmiddagarna i Tranås och hembygdsgillet och fotbollen.
Efter en liten stund ansluter little Old och ger sig in i samtalet, de konstaterar att mormor Svea däremot sövts ner av den Bolero som Micke tidigare under kvällen underhållit sällskapet med.
De börjar prata om Den Mystiska Släktlegenden på min morfars spinnsida. Varifrån kom egentligen hans mor – denna vackra exotiska kvinna, född 1872, död 1956 och känd som Lotten?
På denna fråga drar morfar iväg, som den krönikör han var. Och klarlägger först och främst att det var hans mormor det handlade om.
Det var en spanjor med i bilden, så mycket är vederlagt, men historien om adelsdamen från Löfstad slott som hamnade i olycka, den version som jag vuxit upp med, den antar nu formen av en borgmästardotter från Vadstena.
Spanjoren, som naturligtvis var mycket förnäm, inte vilken kanalgrävare som helst, han reste tillbaka till sitt soliga Spanien ”efter att ha stänkt av sig både här och där”.
Sade morfar på bandet och jag nästan rodnade, så hade jag då aldrig hört min högst belevade och kultiverade anfader uttrycka sig tidigare.
Spännande är det i alla fall.
Och så hittar jag ett litet kort, ett gratulationskort till Lotten på hennes konfirmationsdag. Kan det ha varit skrivit 1886? När konfirmerades man på den tiden?

och det kommer från hennes farmor, det är undertecknat en 2:e Krönikör den 12 juli. 

Och vem är hon denna farmor?
Det sade morfar Nisse, vår 1:e krönikör ingenting om.