Lata dagar

Lata dagar.

Det går ingen nöd på någon här.
Här är svenskare än hemma i Sverige.
Dansbandsmusik, Knut-Bertils spelar denna vecka, det låter som en midsommarafton genom nejden. Nästa vecka är Lill-Babs här.
Det märks på många vis att vi befinner oss i svenskbygder.



Men det är nog lika många norrmän som svenska här.
Det går ju lika bra att gå på tur här här.

De tre vise männen är i kris, skriver Lucia Etxebarria i en krönika. Det har varit trettonhelg med pompa och ståt och processioner,  och då ska alla ha massor av presenter, barnen i synnerhet.
I sin krönika berättar hon om Miguel, 12. Han får en iPhone av sin arbetslöse far. Till sin son säger han att han har arbetat extra, till sin fru säger han att han har lånat pengar av grannen. Det blir trassligt på alla vis. Så hon uppmuntrar sina landsmän att ge varandra kramar och kärlek i stället.
Och jag kommer på mig själv med att ha glömt bort vem Lucia Exterbarria är.
Namnet är bekant, det var något med lyckopiller och jag läste den på svenska och tyckte den var ganska uppfriskande.

I en annan tidning skriver våra landsmän om vad som händer på öarna, här i arkipelagen som jag såg någon kalla det.
Den kanariske presidenten, Paulino Rivero, påstås oroa sig över den ökande invandringen. Den här regionen har ökat mest i Spanien under de senaste 10 åren och nu vill han hitta ett sätt att begränsa befolkningsökningen.

Jaja.
Jag fortsätter att lata mig.