Apropå poesi i Puerto Rico

En del elaka tungor säger att det här är en ort bortom all kultur. Det är inte sant. Idag såg jag både Tomas Tranströmer och Carol Oates i pockethyllan i en liten affär.
Samma elaka tungor hävdar att den här lilla orten med de stora båtarna borde kallas Puerto Mogadon istället för Puerto de Mogan.
Och, fortsätter de elaka tungorna, Puerto Rico är så fattigt på poesi att det borde kallas Puerto Pobre i stället.
Men inte då.

Här har jag sett citat av både Beckett och Yeats på en restaurangvägg – vad mer kan man begära av en sista-minuten-resa?
Jo, en fungerande internetkoppling, i alla fall om man har betalat 20 euro för en vecka.
Men det fungerar inte, inte förrän sent på kvällen när näten blir mindre belastade. Får se om jag lyckas publicera det här.
Nå.
Jag har det jag behöver just nu: ljus.
Min behovspyramid har inget annat än ljus i basen, sen följer sol, sen följer plusgrader, sen följer isfrihet, sen följer resten.
Nygrillad fisk, en tur på havet, en stund på stranden.
Jag är på Gran Canaria, sa jag det?
Var helt övertygad om att jag som sista-minuten-köpare skulle inkvarteras i ett ruffigt källarhål på en bakgata i Las Palmas.
Men icke.
Har både terrass med en fantastisk havsutsikt, ett litet pentry med brödrost och kaffekokare, kyl och mikro och pool och bar och restaurang och en supermercado bara en trappa ner.
Det är många trappor här, hotellet klättrar på en bergvägg, det är 98 trappsteg ner till civilisationen, det gör inget, men det är 98 trappsteg upp också, det är fasligt nyttigt.
Under tiden som jag försöker ladda upp en bild på de elaka tungorna – jag började för en kvart sen – så kan jag berätta vidare.
Det är tredje gången jag är på Kanarieöarna, på Gran Canaria.
Första gången, det var för ganska precis sju år sedan. Vi reste på julafton, vi gick på Las Canteras i Las Palmas, iklädda kofta och halsduk, vi hyrde bil, åkte runt. Jag blev förtjust i den här lilla ön.
Vi spelade golf. Lilla C och Moster M red på kameler.
Andra gången var för fem år sen.
Lilla C hade fått en praktikplats på ett hotell i Bahía Feliz där hon satt på en ekonomiavdelning och rensade siffror.
Moster M och hennes kompis E och jag åkte ner över påsk. Hyrde en lägenhet för en astronomisk summa. Och jag har aldrig varit så svensk som då. Jag hade med mig sill och kaviar och knäckebröd. Barnen (sic!) skulle minsann få uppleva en familjepåsk värd namnet. Jag visste inte då att man kan köpa sill och kaviar och knäckebröd i nästan varenda butik här. Liksom färdigrullade köttbullar.
Vi hyrde bil, åkte runt. Jag blev ännu mer förtjust i den här lilla ön.
Det är jag fortfarande.
Men det är en plågsamt långsam internetuppkoppling.
Jag började ladda upp bilden på de elaka tungorna för drygt en halvtimme sen nu.
Det ser ut att ha avancerat ungefär en tiondel.
Jag ger upp.
Picture this:
En liten gränd i Puerto Mogán, solen lyser, himlen är blå, vitkalkade hus, fullt av bougainvillea som klättrar mellan husen.
Utanför ett fönster har någon ställt en lerkruka lika bred som fönstret full av svärmorstungor.