Oväder

Det här är ju till med värre än i Bergen, sa lilla C när hon kom igår kväll.
Det var inte bättre i morse.

Fem grader och tio sekundmeter, hällande ösregn.
Vi tog oss till en shoppinggalleria, den låg öde som efter en plötslig utrymning.
En perfekt dag för shopping, egentligen.
Vädret i Sverige är alldeles för bra, sa lilla C. Hade det varit sån’t här väder i Bergen skulle det ändå krylla av folk, där kan vi inte stanna hemma för att det regnar lite, då skulle vi ju aldrig komma ut.
Nä, jag vet.

Men nu var det bröllopspresent som stod på inköpslistan och sedan en lång färds tur mot den planerade vigseln ute i den sörmländska idyllen.
Lilla C inledde förhandlingar med mig och när hon bad om skjuts var det svårt att säga nej.
Med tåg och buss och lift med åsnekärra den sista biten genom skogen skulle hon ha kommit fram som en dränkt råtta, med hår och klänning i stripor, leriga skor och mascaran ringlande nerför kinderna.
Så jag körde dit – 10 mil.
Eller bara 8 om man har ett fungerande lokalsinne eller GPS.
Vi kom ändå fram för tidigt. Pratade bort en stund i bilen.
Jag berättade att dame E och jag hade pratat lite löst om att dela en ostbricka och en tunna vin framåt kvällen. Antingen hos henne eller hos mig. Men att det var för dåligt väder för att ge sig ut på kvällsvandring.
Lilla C tog fyr.
Kvällsvandring! dundrade hon. En sträcka på trehundra meter. Hon skällde ut mig efter noter – jag var lat och bortskämd, det har hon säkert rätt i – det enda som behövs är en regnponcho och ett par gummistövlar, sa hon.
Jag svarade ingenting påminnande om att jag har hela min regnutrustning i hennes hall där i Bergen där det alltid regnar, även när det inte regnar, och inte här hemma på gården där solen alltid lyser, även när den inte lyser.
Jag körde hem, 8 mil.
Ringde dame E. Även hon angjorde Arlanda igår kväll, dock ett par tre timmar senare än lilla C.

Sa att jag var nyfiken på det senaste skvallret från bruket i Frankrike.
Har du inte hört nyheterna – inte sett på TV? frågade hon
Jo, sa jag, det var en olycka på vägen till Strängnäs, nära Läggestabacken, det såg jag. Vi blev stående en stund medan de höll på att städa upp. Otäckt, det kanske var någon som fått vattenplaning.
Jag menar de stora nyheterna från bruket, sa dame E, nästan dundrande.
Va?
Nu läser jag världspressen, Länstidningen och Dagens Industri.
Spännande.
För övrigt är vi rörande överens, dame E och jag, om att det faktiskt inte går att gå ut ikväll.