Det regnar.
Lilla C och jag gjorde en road trip genom kulturlandskapen med start i idyllen utanför Strängnäs.
Hon satte sig i bilen och meddelade att hon ville köpa en sommarstuga, någonstans i Sverige. En fast punkt, en samlingspunkt, träffpunkt familj och vänner.
Idéerna bubblade.
Drömmarna yrde.
Det lilla torpet, inte alltför litet, med alla bekvämligheter, de flesta i alla fall, nära till en badsjö, vita knutar, syrénbuskar, hagar och hästar och kossor, mygg och spyflugor, egna rabatter, en brunn, en farstu, surrande bin, en köksträdgård, vedspis, snickarglädje, spröjsade fönster, hängmattor och äppelträd, körsbärsträd och vinbärsbuskar, lekstuga, gäststuga, nära en centralort, på lagom avstånd från Stockholm, på lagom avstånd från Bergen, kanske i Värmland, gärna på Värmdö, renoveringsbehov inget hinder (sic!), el och vatten installerat, höns som kuckel-i-kuar på morgnarna, helst nära en järnvägsstation, gräsmattor och ängar, öppen spis, stort kök, storstuga, gott om sovrum, en rejäl hall, uppvuxna krusbärsbuskar.
Vi stannade till i Upplands Väsby.
Jag hade fått för mig att det var en utställning där, på Väsby Konsthall, men det var på Edsvik konsthall i Sollentuna visade det sig, så vi fick nöja oss med lite vintage på stadsmissionen.
Åt lite lunch, lilla C föll i trans över en tallrik sushi – sån’t är så sällsynt förekommande i hennes trakter.
Nästa stopp vi gjorde var på Hemköp.
Jag stannade i bilen – det var ändå bara en flaska mineralvatten som skulle inhandlas.
Lilla C kom ut efter en halvtimme, upprymd och med himlande ögon, detta utbud, denna artrikedom bland yoghurtar och naturgodis och muslisorter. Alla flaskor och burkar och diskar dignande av variationer och varianter, det överdådiga utbudet.
Under tiden hon rusade runt och insöp härligheten bläddrade jag i Dagens Nyheter och såg en artikel i ekonomidelen om inköp av sommarstuga.
En kalkyl, hänsyn tagen till kostnader för drift och underhåll.
Satte den under näsan på Lilla C.
Hon suckade.
Sa att det kanske vore bäst att hyra först, en sommar eller två, innan man bestämmer sig.
Det lät ju förnuftigt.
Vi reste vidare.
Redan i Märsta var vi hungriga igen och gick in på ett konditori.
Beställde varsin överdådig räkmacka och bänkade oss med gamla veckotidningar.
Det första uppslaget som Lilla C fick upp, i ett gammalt nummer av Amelia, var en artikel om att köpa sommarstuga.
Med vidhängande kalkyl, varning för drifts- och underhållskostnader och nyinköp av krattor, skottkärror, utemöbler, gräsklippare, suckatörer, jord, gödsel, frön, plantor.
Jag tar det som ett tecken, sa Lilla C, hyra först och köpa sen. En sommarstuga ska jag i vilket fall som helst ha.
Lilla C och jag gjorde en road trip genom kulturlandskapen med start i idyllen utanför Strängnäs.
Hon satte sig i bilen och meddelade att hon ville köpa en sommarstuga, någonstans i Sverige. En fast punkt, en samlingspunkt, träffpunkt familj och vänner.
Idéerna bubblade.
Drömmarna yrde.
Det lilla torpet, inte alltför litet, med alla bekvämligheter, de flesta i alla fall, nära till en badsjö, vita knutar, syrénbuskar, hagar och hästar och kossor, mygg och spyflugor, egna rabatter, en brunn, en farstu, surrande bin, en köksträdgård, vedspis, snickarglädje, spröjsade fönster, hängmattor och äppelträd, körsbärsträd och vinbärsbuskar, lekstuga, gäststuga, nära en centralort, på lagom avstånd från Stockholm, på lagom avstånd från Bergen, kanske i Värmland, gärna på Värmdö, renoveringsbehov inget hinder (sic!), el och vatten installerat, höns som kuckel-i-kuar på morgnarna, helst nära en järnvägsstation, gräsmattor och ängar, öppen spis, stort kök, storstuga, gott om sovrum, en rejäl hall, uppvuxna krusbärsbuskar.
Vi stannade till i Upplands Väsby.
Jag hade fått för mig att det var en utställning där, på Väsby Konsthall, men det var på Edsvik konsthall i Sollentuna visade det sig, så vi fick nöja oss med lite vintage på stadsmissionen.
Åt lite lunch, lilla C föll i trans över en tallrik sushi – sån’t är så sällsynt förekommande i hennes trakter.
Nästa stopp vi gjorde var på Hemköp.
Jag stannade i bilen – det var ändå bara en flaska mineralvatten som skulle inhandlas.
Lilla C kom ut efter en halvtimme, upprymd och med himlande ögon, detta utbud, denna artrikedom bland yoghurtar och naturgodis och muslisorter. Alla flaskor och burkar och diskar dignande av variationer och varianter, det överdådiga utbudet.
Under tiden hon rusade runt och insöp härligheten bläddrade jag i Dagens Nyheter och såg en artikel i ekonomidelen om inköp av sommarstuga.
En kalkyl, hänsyn tagen till kostnader för drift och underhåll.
Satte den under näsan på Lilla C.
Hon suckade.
Sa att det kanske vore bäst att hyra först, en sommar eller två, innan man bestämmer sig.
Det lät ju förnuftigt.
Vi reste vidare.
Redan i Märsta var vi hungriga igen och gick in på ett konditori.
Beställde varsin överdådig räkmacka och bänkade oss med gamla veckotidningar.
Det första uppslaget som Lilla C fick upp, i ett gammalt nummer av Amelia, var en artikel om att köpa sommarstuga.
Med vidhängande kalkyl, varning för drifts- och underhållskostnader och nyinköp av krattor, skottkärror, utemöbler, gräsklippare, suckatörer, jord, gödsel, frön, plantor.
Jag tar det som ett tecken, sa Lilla C, hyra först och köpa sen. En sommarstuga ska jag i vilket fall som helst ha.
Nu sitter Lilla C på Arlanda
– eller så gör hon inte det.
Hennes uppgifter om flygtider och flygrutter har varierat under dagen.
Helsnurrigt.
Det kanske blir så efter en bröllopsfest som slutade strax innan jag kom och hämtade henne vid 11-tiden i förmiddags.
Du vet, sa hon, vi som jobbar på resebyråer kan ju knappt bete oss själva ute i världen. När jag skulle med planet i Oslo i fredags gick jag fel, jag gick till utrikeshallen och försökte köpa med mig taxfritt. Hade bara i tanken att jag skulle till Stockholm. Höll på att missa planet.
Så jag tänkte, just nu i detta mitt skrivande, att det kanske är bäst att jag slår en signal och kollar att hon inte har somnat i ett hörn.
(…)
Det hade hon förstås inte. SAS-kärran ska avgå 1905 – till Trondheim. Om tjugo minuter. Men den är fullbokad, hon har en agentbiljett, blir kanske nekad boarding.
Och då får hon väl hotell och middag och allt fixat, tänker jag.
För det finns ju en massa EU-regler kring det där.
Eller så gäller det inte agentbiljetter och hon kommer knallande över grusplanen om ett par timmar.
I regnet.
Hennes uppgifter om flygtider och flygrutter har varierat under dagen.
Helsnurrigt.
Det kanske blir så efter en bröllopsfest som slutade strax innan jag kom och hämtade henne vid 11-tiden i förmiddags.
Du vet, sa hon, vi som jobbar på resebyråer kan ju knappt bete oss själva ute i världen. När jag skulle med planet i Oslo i fredags gick jag fel, jag gick till utrikeshallen och försökte köpa med mig taxfritt. Hade bara i tanken att jag skulle till Stockholm. Höll på att missa planet.
Så jag tänkte, just nu i detta mitt skrivande, att det kanske är bäst att jag slår en signal och kollar att hon inte har somnat i ett hörn.
(…)
Det hade hon förstås inte. SAS-kärran ska avgå 1905 – till Trondheim. Om tjugo minuter. Men den är fullbokad, hon har en agentbiljett, blir kanske nekad boarding.
Och då får hon väl hotell och middag och allt fixat, tänker jag.
För det finns ju en massa EU-regler kring det där.
Eller så gäller det inte agentbiljetter och hon kommer knallande över grusplanen om ett par timmar.
I regnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar