Midsommarläsning

Tanken på att resa med tåg på de svindlande fjordsluttningarna till midsommar stannade vid en tanke. Och jag har massor av bortförklaringar. Tidtabellerna, att man måste åka buss på vissa sträckor och ja, det går inte åt så många semesterdagar om man flyger.
Så jag flög.
I och med det försvann också min idé om att läsa lite norsk reselitteratur, lite klassiskt, något nytt, lite av varje. Jag bara glömde bort det, kom jag på i pocket shop på Arlanda. Där köpte jag istället Jeanette Wintersons memoar, Why be happy when you can be normal.
Jag har läst alla Wintersons böcker, utom ungdomsböckerna, och en del har jag läst fem sex gånger, några av dem på engelska och sedan på svenska, bara för att försäkra mig om att jag inte missat något.
Det har redan skrivits en del om Why be happy when you can be normal, som inte kommer på svenska förrän i augusti. Bl a har Bernur ett mycket läsvärt inlägg.
Varje bok av Winterson är en hisnande upplevelse, lite som norska fjordsluttningar. Språket, hur hon böjer och bänder, de ofta korta, kärnfulla och drastiska formuleringarna, det poetiska anslaget. Det icke-linjära skrivandet, jag avgudar det.
Någonstans har hon berättat om hur lite en ”plot” betyder för henne, att hon inte kan skriva med en början, ett mitt, ett slut.
Jag slukade den här boken på väg till de mina där i Bergen och när Moster M fick syn på mitt fynd bad hon genast att få låna den.
Hon har den hemma hos sig nu, jag tror aldrig jag ser den igen.
Men det gör inget, för när den kommer ut på svenska köper jag den också, ifall jag skulle ha missat någon detalj.
På hemvägen läste jag Haruki Murakami, 1Q84, den andra boken, tjugo platta sidor läste jag, inte en enda gång hisnade jag. 
Fortsatte med Norwegians flygtidning, den var mer spännande, det stod lite om surfing i Ericeira, Portugal, och att man köpt 222 nya Boeing737-800 bara i år.