Sa Lilla C igår.
Jag hade berättat om hur jag knarkat sideboards på auktionssajter och på möbelvaruhus.
Hur jag dreglat över alla dessa danska formgivares kreationer, som detta, AK1300 från Naver.
Liksom jag dreglat över alla de som man kan buda hem på Lauritz.
Jag hade pratat om bokhyllan Cell från Stringfamiljen, denna Cell som ser ut att sväva fritt på väggen, den vackraste bokslukare jag sett.
I morse tog jag ändå Lilla C:s uppmaning ad notam, gav mig ut i förvaringsutrymmena.
Välte ut allt och välte bara tillbaka hälften.
Tog resten till tippen och till Myrorna.
Vilken befrielse.
Jag tar mig sakta men säkert ut ur prylträsket.
Snart kommer jag att göra mig av med det stora indiska skåpet.
Bokhyllorna. Dessa högresta IKEA-bönder i bok och vitrin, hyfsat stilrena men charmlösa, så totalt utan "det".
Snart är jag ytterligare prylbefriad.
Då kommer jag inte att behöva något danskt ovalt sideboard.
Eller en vägg full av Cell.
Men jag kommer att få plats med det.
De kostar förvisso lika mycket som ett nytt litet kök, vilket jag verkligen skulle behöva.
Men vi har ganska bra take away-ställen på nära håll, här går att leva som i New York.
Det är lite som Let's Dance.
Nästa vecka ska jag dansa rumba med mina grillspadar och en quick step med alla träslevar.
Sen tror jag det blir Isabel Allende som åker ut.
Tillsammans med fyra av mina fem osthyvlar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar