Idel idyll

Jag tror det var i en roman av Klas Östergren som jag för länge sedan läste om innerstadsungdomarna som reste hem till föräldrarnas villaidyll, i krokarna av Täby, där gräset var nyklippt och  rhododendron blommade för fullt.
Minns att jag tyckte det lät kvävande, småborgerligt, ett skräckscenario för den person jag var där och då, i en andrahandslägenhet på Åsögatan, a city girl, i exil från maskrosornas förort.

Idag är jag själv den som går omkring i idyllen och sprätter på grusplan med händerna på ryggen och beundrar den blommande rhododendron.
Och ett litet lötjnantshjärta.



Väntar på besök av innerstadsungdomarna.
De kommer att bländas av den prunkande spirean, den spirande syrenen och berusas av häggen.
Inbillar jag mig.
Men jag inbillar mig så mycket.
Som att brassarna, när de kom på besök vid den här tiden, för ett år sen, skulle hänföras över denna  sköna nordiska natur.

Men icke, de fick en riktigt rejäl klorofyllchock och återhämtade sig inte förrän de fick uppleva storstan med slammer och dån, asfalt och makadam.
De gillade Stureplan.

Undrar om den rhododendron jag satte för ett par år sedan ska komma igång, om gödslet jag släpade hem  tidigare idag kommer att hjälpa.

Jag förtjusas över drivorna av gullvivor i slänten.

Ser fram emot att plocka smultron med lilla Milla när hon kommer på visit.
Trä dem på ett strå.



Hon har nyligen firat syttende maj och hennes farfar la ut några bilder på Facebook.
Jag såg ett Bergen med regnvåta gator.

Nere vid vattnet blommor det för fullt av blommorna som inte heter kabeljo ....  men något åt det hållet ....kabbelek? .... kabbeleka!





Där nere vid kabbelekan ska jag leka med lilla Milla när vi tröttnat på att trä smultron på strån.
Är det inte semester snart?
Jag är redo.
Skulle kunna tänka mig att hålla stängt mellan hägg och rönnbär.