Såg i gårdagens nyheter, eller om det var i förrgår, att de stora prestigeuniversiteten i USA drar igång med nätbaserade kurser. Det låter lockande, kan mycket väl tänka mig att spetsa min CV med en examen från Stanford i oceanografi, eller nåt.
I samma tidning berättas om de svenska flyttströmmarna, de når nu samma siffror som under de stora emigrantåren med misskörd och svält. Fast vi var väl lite färre invånare då, procentuellt är vi nog inte fullt så emigrantlystna som på den gamla fattiga tiden.
Om jag vore yngre skulle jag överväga att sätta mig under en palm på en paradisö i Indiska Oceanen och studera oceanografi.
Skriva en avhandling om vågskvalp och sandkornens beskaffenhet när de silas genom tår.
Om jag vore äldre skulle jag göra samma sak, fast kanske inte på en paradisö i Indiska Oceanen utan någonstans vid Medelhavet eller Atlanten.
Men nu är jag in between, I am still going 8-5, och jag studerar på sin höjd sjön utanför fönstret, jag gör det på femtio meters distans.
Där i gårdagens nyheter, eller om det nu var i förrgår, specificerades också att det mest handlar om pensionärer som flyttar, och helst till trakter där det kryllar av golfbanor och till länder där skattesatserna är så låga att innehållet i det orangea kuvertet plötsligt ter sig som en högvinst från postkodlotteriet.
Vidare i samma tidning var det någon som debatterade för att det nu är hög tid att börja ransonera välfärden. För det här går ju inte, inte som vi har det. Vi måste införa köer, avgifter, behovsprövning eller centralstyrning, föreslog debattören. Om vi inte ska behöva brutalhöja skatterna.
Vid det laget hade min nyfikenhet för studier i oceanografi på ort och ställe växt.
Jag hoppade in på en sida på nätet som beskrev för- och nackdelar med olika länder, ur diverse skattemässiga och avgiftsmässiga perspektiv.
Dessvärre stod det mycket lite om avgiftsnivåerna för greenfee i de respektive länderna, eller hur mycket det kostar att gå med i en golfklubb.
Men OK.
En upplysning var att man i samtliga länder gjorde bäst i att teckna en privat sjukförsäkring.
Det lät liksom lite underförstått att den svenska sjukvården ligger i topp - vilket den ju absolut inte gör.
Ett litet frö är sått.
Vet bara inte i vilken av jordens alla jordar det skulle lämpa sig för att gro vidare i.
På vilken ort och på vilket ställe jag kan tänka mig att bli oceanograf på heltid.
Det beror inte bara på skattesatserna.
Det beror inte bara på greenfee-avgifterna.
Det beror rätt mycket på allt annat, som att kunna läsa en morgontidning på ett språk jag förstår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar