Den lilla påskkär-ingen från Bergen återvände till staden där det alltid regnar.
Hon såg till att få sin mor med sig.
Inga fler krossade ägg på köksgolvet, inga lökskal på mattan, inga sönderrivna tidningar, bara en björkkvast i vas som minner om den högtid som flytt.
Ett par kinesiska nakenhundar kom på besök på påskafton, Betty och Strössel, två skönheter i beige och guldrosa nyanser, deras päls (?) matchade den klänning lilla C hade på sig, så ton i ton att man kunde tro att hon skaffat hundarna samtidigt med klänningen, där på HM.
Ur den stora tomheten bröt förkylningen ut och i den är jag kvar med näsdukar och halsdukar, två miljoner atjoo i kvarten och lite gnällig feber.
Under tiden har jag läst en bladvändare jag hittade i ett hörn: Paganinikontraktet. Jag lyssnar alldeles för lite på musik, jag vet alldeles för lite om musik, jag är förfärligt obildad.
David Bowie skymtar fram i boken, påminde mig om att åren bara går, dagarna, snart är det valborg.
Undrar om våren hinner hit tills dess.
Och vad jag ska läsa härnäst.
Eller lyssna på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar