Det är visst detaljerna som räknas

Jag fick en påringning av en polisinspektör i morse som ville höra lite mer och ställa några frågor.
Ännu en gång fick jag dra min konspirationsteori, att någon stulit plånbok och nycklar, tagit sig in i lägenheten, rotat bland papper, hittat en kod och festat loss på kontot.
Och så fick jag berätta om hur det såg ut i lägenheten, om små detaljer jag lagt märke till men inte fäst någon vikt vid.
Att jag sett en fåtölj stå konstigt placerad - men att det kan ha varit efter hemtjänstens städning.
Att ett hörnskåp stod öppet - men att det kunde ju ha gått upp av sig själv.
Att några tavlor hängde på sniskan - men att det kan ha haft sina naturliga förklaringar, det också.
Och slutligen, om röran i hallen, som jag misstänkte kunde bero på en boxningsmatch med ambulanspersonalen.
Varje grej för sig, sa polisen, kan ha en naturlig förklaring, men här är det flera, samtidigt, och ambulanspersonal lämnar inte en röra efter sig när de har hämtat patienter.
Nej, det kände jag igen, det har inte varit rörigt efter tidigare incidenter av liknande slag.
Så rubriken i polisanmälan är stöld genom inbrott i lägenhet.
Det känns surrealistiskt.

Polisen ska nu försöka se vad som har hänt, om man via någon övervakningskamera kan se någon bov vid en bankomat. Var kortköpen har gjorts, och om hantverkaren som skulle mäta skåpet/garderoben vid sängen på sjukhuset var ute på uppdrag av sjukhuset. Eller inte.

Jag tycker det är strålande, jag gjorde anmälan i går eftermiddag och de har redan dragit igång en  utredning.

Morsan mår bättre och ser fram emot att komma hem.
Då får hon själv kolla om det fattas några juveler.
Och jag släpper brottsutredningen som sådan och lutar mig tillbaka.