Inför vårdagjämningen

 

Våren trilskas
när jag öppnar fönstret har sjön frusit till igen
och himlen sjunkit ner
snart kan pimplarna peta den i magen
snart är den lättare att fånga än  

gösen i sitt gömsle.

Jag går ner till gubbarna
de bjuder mig en pall och ett spö

men jag ber om en kniv
skär fram ett stycke himmelsblått ur molnen

vi delar det lika, det räcker till en liten strimma var