lördag 25 februari 2012

En bilhandlares funderingar

Det händer att fröken Milla slår en signal och har vi tur kan ljudvågorna ta sig igenom de bergensiska regnen.
Det hände idag.
Gly gly glo, sa hon.
Men hej, svarade jag. Försökte förhöra mig om läget där ute på landet, hur mycket det regnade, om de möjligvis hade fått uppleva några sekunders uppehåll under de senaste veckorna.
Det sa hon ingenting om.
Bara att hon skulle ta en sväng förbi till påsk.
Och att jag skulle vara så snäll och ta fram bilbarnstolen tills dess.
Den ligger i min döda röda Toyota, kan inte öppna bakluckan, den är likstel i låset, liksom alla andra dörrlås och dörrvred, det är en ointaglig död röd Toyota.
Så jag sa att det får bli ett staffli i stället, för det ligger i den andra högst levande uranogrå bilen.
Det var ingenting lilla C uppskattade, jag hörde ett sylvasst morr i bakgrunden.

Att du har ett staffli i bakluckan på den ena bilen är väl ingenting mot att den andra är död, sa dame E när vi i går kväll åt en bit gorgonzola med balsamicomarinerad björnbärssylt och drack en tunna rödvin till.
Italienskt, jättegott.
Sälj bilen, nu, uppmanade hon.
Jag ska, sa jag.
När, det sa jag ingenting om, för jag blir alldeles matt bara jag tänker på det.

Ferrariröd förfrusen Corolla säljes mot avhämtning och avhysning av inneboende barnbilsstol.
Vinterdäck ingår, jag tror de finns någonstans, kanske i källaren, kanske i en container i Pershagen.
Bortsett från att bilen just för tillfället ligger i dvala är den värd sin vikt i guld.
Kan också tänka mig ett byte mot en elegant skuren minkpäls, helst en zwagger.
Eller en sportbil, gärna solgul.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar