En blommande vår efter nyår

Det är inte riktigt nyår ännu men jag börjar i alla fall att fila på lite nyårslöften.
Förra året lovade jag mig själv att ligga på sofflocket lite mer och äta praliner mycket oftare.
Redan till trettonhelgen hade jag glömt bort det och löftet verkställdes inte förrän nu under julhelgen.
Så det fungerar väl inte så bra, det där med nyårslöften, det är som om varje Borde och Måste är förenat med Motstånd.
Men nu har jag blivit inspirerad och vill göra lite annorlunda i år.
Jag har just tagit del av min bloggranne Anitas nyårskrönika; en kavalkad i blomsterfägring med sagolikt vackra bilder.

Under några småbarnsår var jag ofta ute i rabatterna, petade och påtade, köpte plantor, klippte häcken, lärde barnen att det man sår, det växer också upp, jag rensade ogräs och hängde amplar överallt. Jag köpte trädgårdsböcker och lärde mig att man ska klippa ner rosorna när musen har fått björköron och att det finns något som heter alv. I huset vi bodde fanns en gräsmatta, men när vi flyttade ut var det en mossmatta och jag hade då - blott i tanken - lekt med idén att anlägga en japansk trädgård.
Så här skulle den ha kunnat se ut, kanske  ....




Men det bidde ingenting.
Och så gick åren.
De gör ju det.

I år har jag ovanligt mycket blomster hemma, jag storhandlade på Plantagen redan till första advent. Med det lilla barnet tultandes omkring här till jul skulle det verkligen vara JUL, och det är det.
Det händer att jag vattnar blommorna, och till och med granen får sig en svätt då och då.

Tidigare i eftermiddag var Dame E här på en kopp kaffe.
Innan hon slog sig ner i soffan gick hon fram till granen och andades på den.
Barren rasade ner på golvet.
Det lät som en hel armé av kackerlackor på marsch.
Vet du att sådana här saker ska ha vatten? sa hon.
Jadå, sa jag. Jag vet.
För visst vet jag.

Och i år ska jag, i år vill jag, förvandla min uteplats till en något lite mer blomsterprunkande anläggning än den har varit de senaste åren.




Och vi har ju en hel park här utanför huset,



och en sydsluttning som gjord för vinodling om jag bara orkar ta bort cikorean som breder ut sig ....

... och en massa fina rabatter nere vid sjön, rabatter med astilbe och ... med ....med ...  ja' blomster.
Jättefint är det men jag har inte varit med och jobbat på det, jag ingår inte i trädgårdsgruppen.
Till allas lättnad.
När vi har vår- och höststädning får jag noggranna instruktioner om vad som är ogräs och vad som inte är ogräs.
Jag lär mig lite grann från år till år, att skilja en åkerfräken från en klematis, till exempel.

Så det är - i alla fall tills vidare - lika bra att jag inte är med i de estetiska utsmyckningarna av rabatterna. Vad skulle hända om jag gick med i vårt blomstercommunity?  Vad skulle jag kunna bidra med?
Anläggningen av en fontän?




Så tittar jag på mina tazetter och amaryllisar och hyacinter och tänker att de nog  förtjänar ett bättre öde än att bara skrumpna ihop och i bästa fall få en plats i komposten.
Här ska odlas, här ska sås, här ska petas, här ska påtas.
Här ska blomsterpyntas.