Dagen efter

Så här dagen efter, när luften fortfarande är full av glädjeyra över att Tomas Tranströmer och poesin fick nobelpriset, tänkte jag att jag skulle skriva en dikt.
Eller en bestseller.
Jag vet inte vilket jag är sämst skickad till, förmodligen bestsellern.
För ett par veckor sedan köpte jag i pocketshopen på Arlanda, En Dag.
Det är en bestseller som snart har premiär som film.
Den handlar om en ung man och en ung kvinna och så håller det på i fyrahundra sidor, tills den unga mannen och den unga kvinnan har blivit lite äldre.
Jag vet inte hur gamla de blev för jag lämnade boken, till hälften utläst, på köksbordet när jag senast åkte från Bergen.
Så att Baby M ska få en chans att lära sig svenska, sa jag till Lilla C.
Menar du verkligen att jag ska läsa högt för henne? frågade hon och såg ut som om jag var en idiot.
Ja, svarade jag, eftersom jag tror att det är roligare för barn att höra de vuxna läsa högt ur en bestseller än att höra dem läsa högt ur pekböcker med råmande kor och bräkande får.
Lilla C såg inte helt övertygad ut.
När jag senast talade med Baby M i telefonen kunde jag inte riktigt uppfatta vad hon tyckte om En Dag.
Hon jollrar ju på bergensiska det lilla bergatrollet .. inte helt enkelt att förstå för en 08:a till mormor.
Det är ungefär lika svårt som polska tänker jag, och minns när nobelpriset i litteratur senast gick till poesin.
Wislawa Szymborska, 1996.
Under många år jobbade denna kloka kvinna på en litterär tidskrift i Krakow. Där hade hon en frågespalt.
I den svarade hon på frågor om hur man blir - eller inte blir - författare.
Alla hennes klokheter och svar på alla frågor finns samlade i en liten skrift som heter: " Litterär Post".



Ett av de svar man kan ta del av - utan att vare sig frågeställaren avslöjas eller hur dennes ursprungliga fråga formulerats - det är det här:

" Barnen springer till skolan tramp-tramp, medan lilla regnet dropp, dropp eller snön plask-plask...Vad är detta? Men självklart, detta är dikter skrivna för barn av olika hemska kvinnor. Du önskar att bli inräknad i deras krets. Vi kan inte förbjuda detta, men vi ber om förbarmande för våra små hjärtan, som flyr från sådan litteratur skutt, skutt, skutt..."


Jag tror det bor en nobelprispoet i varje barn under två år. Varför skulle annars Baby M ha lämnat kvar sin bok om gnäggande gnuer och generade giraffer på mitt soffbord?