Bokstavskombinationer

Jisses, det har gått en vecka sedan jag skrev något här.
En vecka full av nya bokstavskombinationer eftersom jag har börjat på en ny tjänst, på en annan avdelning, i ett annat hus.
Det är bokstavskombinationer som låter ungefär så här: SNYRTING, NORSE och SIMI.
Men nej, jag har inte flyttat till Island, jag är kvar i samma värld av väderkvarnar och vingårdar som tidigare, men jag kom att tänka på Island.
Dit åkte jag när jag just hade börjat, för evigheter sedan, på den avdelning jag nyss har lämnat.
Jag åkte dit för att delta i en projektledarkonferens av något slag, några dagar i slutet av september.
Och blev alldeles förtrollad av landet, månlandskapet, geisrarna, sagorna, språket och de varma källorna.
När jag kom hem sa jag åt barnen att genast packa ner ridkläderna.
De var barn på den tiden, så länge sedan är det.
Och så åkte vi dit på höstlovet, bara ett par veckor senare.
De blev alldeles förtrollade de också, av månlandskapet, ridturerna, hästarna, geisrarna, magin, källorna och av språket.
Snyrting, för den som inte är insatt i det isländska språkets mysterier, betyder toalett.
Simi betyder tråd och används i betydelsen telefon.
Och Norse ... för inte länge sedan läste jag någonstans om the ancient norse poetry .... och att de använde sig av samma litterära trick som de gamla aztekerna gjorde, som i exemplet: "Till en gammal man förvandlade han sig, gjorde sig vithårig, gjorde håret alldeles vitt..."
Och då börjar jag fundera på hur kontakterna mellan azteker och the good old Norse kan ha sett ut i det förkolumbianska amerikat.
Det är sådant jag kan falla i funderingar kring när jag presenteras för nya bokstavskombinationer bakom vilka det inte döljer sig ett uns av gammal isländsk poesi utan något projekt jag ska sätta mig in i.

Även jag har en bokstavskombination, LOJ.
Och Sopan har sin, SOP, det är därför hon kallas Sopan.
Det är vi som har pendlat tillsammans till väderkvarnarnas land nu i år.
Men vi har besökt många vingårdar tidigare, i andra projekt. Ett som hette FRIEND, ungefär, och ett annat som vi kallade BERG, ungefär.
Men i torsdags gjorde Sopan och jag vår sista gemensamma insats på plats där i Nederländerna och när fabriksvisslan tjöt vid femtiden rusade vi ut på stan - det är kvällsöppet på torsdagar - och vi handlade skor och stövlar och blusar och tunikor och kjolar och byxor och en nagelsax och när vi var klara vid niotiden såg vi ut så här:

Om det är Sopan eller jag på bilden vet jag inte, vi ser ungefär likadana ut, blonda och vackra, och vi är ungefär lika unga, femma nolla plus, vi har samma frisör här nere i centrum och följaktligen även samma frisyr, typ, vi bor grannar här i det civila, Sopan bor på andra sidan sjön, detta har underlättat för de taxichaufförer som har haft att leverera oss till fakirflyget KL1106 med avgång 0630.

På Schipol i fredags kväll, homebound, på en food court, vid en pizzeria vi tvingades till eftersom laxen och kycklingen var slut vid disken intill, där stod en pizzabagare med mjöl upp till armbågarna, tio kilo guldkedjor runt halsen och ett stort rasslande flin som blänkte av guld det också, och han önskade oss systrar en trevlig resa hem till Norden.
Där i fredagsstressen firade vi, Sopan och jag, med en pizza slice och ett glas Sprite i pappersmugg, att vi var klara med projektet, det som hette DK21, ungefär.
Men vi firade i torsdags också, på en argentinsk restaurang, vi skålade i ett glas rosévin och sen åt vi revbensspjäll, jag tror vi åt närmare en meter var.
Där på restaurangen hade de en finurlig anordning för att hänga kläder vilket gav mig inspiration till att gå vidare med mitt projekt crawl-in-closet. Det projektet kallar jag CRAWL, rätt och slätt.
Och efter den här senaste, den sista shoppingturen tillsammans med Sopan i Zwolle, börjar det kännas rätt akut.
Så att jag ska slippa leva i ett ständigt Crawl-around-the-Clothes.