I DN idag, eller om det var igår, läste jag en artikel om hur man börjar en text, om berömda inledningar t ex den från Selma Lagerlöf: "Äntligen stod prästen i predikstolen."
Min egen början här har jag snott från Camus:
"Idag dog mamma. Eller kanske igår; jag vet inte." ...
Idag behöver jag hjälp med att börja för jag vet inte vad som ska komma sen.
Allting går på rutin.
Jag har just checkat in på fakirflyget i morgon bitti. För trettioförsta gången i år.
Hösten är här påstår kvällstidngarna. Det vägrar jag tro på.
Jag har missat årets första adventsevent. Men det kommer väl fler.
Facebook har klagat på mig och sagt att jag inte har varit påloggad på flera dagar. Jag har missat flera viktiga statusuppdateringar, till exempel att Kamrat K har satt I Like på Nisses kommentar: "Hästen är är. "
Eller var det hösten?
I tidningarna väller det ut bioannonser, dansuppförandeannonser, eventannonser, man kan gå på föredrag om 60talets återkomst i porslinsberedning och äta brunch till halva priset både här och där, lyssna på musik, gå på konserter, gå på Inka-utställningen, gå på tiotusen utställningar till och ja, jag vill göra det alltihopa.
Men när?
Jobbet har en stark påverkan på min fritid just nu, jag hinner ju inte ens läsa Kamrat K's uppdateringar på Facebook.
Nej, det är inte sant, jag är bara urusel på att planera.
Och i samma DN, om det nu var igår eller idag, intervjuades tre personer om böcker som påverkat deras liv så till den grad att de gjort någonting drastiskt.
En hade startat bokförlag, en härlig solskenshistoria.
Idag önskar jag att jag också hade en solskenshistoria att leverera.
"Idag, eller om det var igår, vann jag sjutton miljoner"
eller
"Äntligen stod den rosa cadillacen på grusgången".
Men jag har ingen sådan historia att bjuda på.
Bara den om att jag fortfarande har lock i öronen sen jag landade i fredags kväll, att en vanlig budgettaxi hämtar i morgon bitti och och att hösten nog är här i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar