Vita toppar

Jag satte med mig en kopp kaffe och ett korsord på min uteplats i morse.
Det är inte ofta jag löser korsord.
Sist var i Sète, under semestern förra sommaren.
Jag fick dem av pizzabagaren runt hörnet och jag var alldeles överlycklig över att jag kunde lösa ett och annat ord. 
Men jag har legat av mig.
I morse försökte jag med det i DN.
Korsordet "Upp till tretton" klarade jag ganska bra.
Sen tog det stopp. Det var bara en sak jag lyckades klara: " Mor i Spanien":
Arab.

På sin tid löste min far alla korsord på nolltid.
Det såg ut som han fyllde i en blankett med namn och adress.
Han försökte lära mig ett och annat knep och en gång frågade jag honom:
"Vit topp" på tre bokstäver.
Jag tänkte på mexikanska vulkaner, de har vita toppar, jag tänkte på Popocatepetl, den stackars vulkanen. Hans namn betyder "med sorgen rykande ur huvudet" och det är för att han har sin stora kärlek, den vita sovande kvinnan Iztaccihuatl, bredvid sig. Och ibland mullrar han till så det ryker.
Deras kärlekssaga var så tragisk.
Han hade tvingats ut i krig för att hon var bortlovad till en annan vulkan.
Man sade till henne att Popocatepetl hade dött i strid.
Då dog hon av sorg och strax efteråt kom Popocatepetl förstås tillbaka.
Han sörjer henne djupt nere i kratern, ännu efter flera tusen år.
Och ingen av dessa tu vulkaner skulle klara av att stoppas in i korsordet på bara tre bokstäver, därför frågade jag min far om Vit topp på tre bokstäver.
Alp, svarade han. Alp.
Ja, det är klart, man behöver ju inte göra korsorden krångligare än vad de är.