Universitet i poesin

Så här i efterdyningarna av semestern känner jag att jag behöver lite semester.
Slappa på bryggan, lapa lä, läsa något lätt.
Tala med änderna.

Det har talats mycket om Tomas Tranströmer i dagarna; han fyller ju jämnt i morgon.
Luttrade litteraturkritiker har fått frågan vilken dikt eller vilka rader som har betytt mest för dem.
Jag ställde mig själv den frågan.
Vilken rad av Tomas Tranströmer har betytt mest för dig? frågade jag mig.
Jag svarade att det är de här (slut)raderna, ur dikten Madrigal:

"Jag har examen från glömskans universitet och är lika tomhänt som skjortan på tvättstrecket".
Varför då? sa jag.
Jag vet inte, svarade jag.
Och det är alldeles sant, jag vet inte, men om någon frågar mig varför jag tycker om att läsa Tomas Tranströmer svarar jag att det är för att han är så lättsam och rolig att läsa.
Och bråddjup.
Om han använder sapfiska eller koptiska versmått bryr jag mig inte om.
Det får de luttrade litteraturvetarna ägna tid åt att utreda.

Roberto Bolaños senaste på svenska är Det Okända Universitetet.
"Det okända universitetet är Roberto Bolaños egen sammanställning av den poesi åt vilken han ägnade de första decennierna av sitt skrivande", skriver Adlibris.
Den ska jag läsa i påsk när jag slappar på bryggan, lapar lä och småpratar med änderna.