Auberginer och gula lappar

Idag var det en sådan där vardag som var så vardaglig att den knappt går att skriva om.

Möten från morgon till kväll och de var alla mycket trevliga.
En massa telefonsamtal som också var mycket trevliga.
Lunchen var god och någon hade ställt fram en Aladinask till eftermiddagskaffet.
 Allting har rullat på, min nya bil också.
Igår var den första dagen som den var registrerad på mig och jag rullade in den på en parkeringsplats, gick in och handlade och nöp mig själv i armen så att jag skulle komma ihåg att ta med mig en p-skiva.
När jag kom ut till bilen var den redan lappad.
De är snabba nuförtiden, ursnabba.
Jag undrar om man inte kan få sex minuter på sig ?
I morgon ska jag ringa till lappliseverket och fråga.
Jag ska forska i regler och förordningar, jag ska gå till botten med mina gula lapp som kostar 400 kronor.
Det enda jag har att säga till lappandets försvar är att jag tycker färgen livar upp vindrutan, den matchar bilens uranogråsvarta nyans.
I Frankrike hörde jag att man kallar lapplisorna för auberginer; för att de är klädda i lilaaktiga dräkter när de lappar franska bilrutor.
I morgon när jag ringer det svenska lappliseverket och frågar om min gula lapp ska jag föreslå att de byter ut sin arbetskostymer mot någonting i lila.
Åtminstone under påskhelgen, och kanske en fjäder i hatten, en för varje bil de lappar, en rosa fjäder, så kommer de att se ut som riktiga påskgummor på tiggarstråt.
Det är klart att det inte blir roligare att bli lappad men det blir i alla lite färggladare.