Jag blir lika sorgsen varje gång jag läser om våldet i Mexico.
Tänker på de gamla poeterna som vandrade omkring i trakterna kring Cuernavaca och skaldade om livet på sina barkblad.
Det var visserligen för femhundra år sedan, men ändå.
Förra hösten promenerade vi omkring där och skaldade om livet på vykort och på Facebook.
Idag skriver SvD att nu hänger där huvuden längs vägrenen.
Det enda som skulle kunna få mig att halta ner till gymet idag, imorgon, i övermorgon, är att det skulle bli så mycket lättare att hålla den här boken ovanför nästippen :
Frågan är om det inte är värt att anställa en personlig tränare för just det ändamålet.
PT: Och vad vill du uppnå med din träning?
JAG: Jag vill kunna hålla Roberto Bolaños " 2666" ovanför nästippen utan att den känns som en tegelsten på 1053 sidor.
Det är klart, jag kan kånka runt på Baby M också. Hon gillar det och det är alldeles gratis.
Alla medel helgar ändamålen, eller hur man nu säger, målet är att läsa klart boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar