När mormor själv får bestämma

Lilla C anställde mig som barnvakt och försvann ut vid sjutiden.
Själv hade jag dammat av raclettegrillen, den har stått ovanpå ett köksskåp i flera år och några av mina gäster denna decemberafton påstod sig inte ha setts på närmare trettio.
Så länge har inte raclettegrillen stått och dammat, den är från Angers, anno 2005.
Ikväll fyllde vi den med oxfilé och grönsaker och vi drack ett chilensk vin till som var gudagott och utanför fönstret singlade snöflingorna ner.
Det var så vackert.
Vi försökte reda ut hur det egentligen gick till den där höstnatten 1980 när vi bilade ett gäng genom Pyrenéerna.
Vi funderade över vart alla människor tagit vägen efter det.
Till kaffet hittade vi en av dem på Facebook och skickade ett meddelande.
Baby M var med oss hela kvällen.
Nästan.
En charmig liten partypingla i sin sovdräkt som inte alls ville finna sig ensam och övergiven, instängd och brutalt dumpad i en spjälsäng.


Så hon fick vara med, förstås, hon fick vara med i sin resesäng bredvid middagsbordet och hon fick delta i konversationen och hon fick komma upp i våra famnar och vandra runt .... tills hon till slut tröttnade på vårt prat och somnade.

Jag vet inte om jag vågar tala om för Lilla C att Baby M fick vara uppe så länge som till kvart över tio.
Men så blir det, när mormor själv får bestämma.