PNC aux portes

Det har varit en kopparröd höstdag med isbergsvassa vindar.

En alldeles strejkfri lördag.
Inte en enda gång har jag behövt gå in på franska järnvägens hemsida för att se vilka tåg som går och vilka som inte går.
Det är sådant de har fått ägna sig åt i Frankrike, återigen har det varit en dag helgad Nationalstrejken och Pensionssystemet.

Baby M ska resa till Bergen över jul och hon ska ta hela klanen med sig! Vi har varit inne på SJs hemsida, vi tänkte försöka resa lite klimatsmart.  Men det får stanna vid en tanke, för det tar tolv timmar och biljetterna kostar drygt tolv tusen för oss alla.
Ännu en gång ska Baby M ut och flyga, jag funderar över hur många gånger hon varit upp i luften sedan vi reste till Göteborg i februari och hon var några veckor gammal.
Men det kan jag inte räkna ut.

Det är himla trevligt att resa med henne, hon skrattar och flörtar med alla, kaptener och flygvärdinnor, tanter och farbröder av alla sorter och färger: Ju mer exotiska och färgstarka, desto roligare, tycker Baby M.

Och det är enkelt att resa med henne: När planet lyfter somnar hon, när planet landar vaknar hon.

Ibland har jag funderat över hur många gånger jag har flugit med Air France.
Men det kan jag inte räkna ut.
Nuförtiden brukar även jag somna strax före start.

Kabinpersonalens godnattvisa låter alltid så här:

”PNC aux portes, armement des tobbogans, vérification de la porte opposée. "

Uttrycket har en grupp på facebook med 29 medlemmar.

Jag funderar på att adda mig som vän.
Eller så åker jag till Buenos Aires, möter våren och dansar tango