I Le Croisic trängs vykortsstånden med bric-à-bracförsäljare, creperior bredvid skaldjursrestauranger och folk som promenerar i de små gränderna och i hamnen.
En bit utanför löper Den Vilda Kusten – La Côte Sauvage – och bjuder på ett magnifikt skådespel med branta stup och vågskum.
På stranden kan man plocka snäckor och musslor och ta med sig hem som middag. Det tycks vara en ganska vanlig fritidssyssla och kallas för fotfiske.
Det kan förstås bara ske under lågvatten.
Under hösten har det skrivits och varnats och påmints om att hålla noga koll på tiderna för ebb och flod.
Drömmen om att plocka egna pilgrimsmusslor krossades brutalt av denna
avis.
En del strandhotell har fortfarande öppet med en och annan gäst som dröjer sig kvar, som duvan i det öppna fönstret.
Eller som på det här stället. Längst uppe till vänster står en dam bakom en gardin och undrar säkert varför jag fotograferar huset …
… och varför jag inte nöjer mig med utsikterna åt det andra hållet:
Det är något visst med Bretagne. De karga och kala klipporna, de många ortsnamnen som börjar med ker och de keltiska influenserna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar