Bretagne – dagen efter

Jag är kvar lite grann i Bretagne, jag har kvar doften av det skummande havet, av alger och tång. 
Och jag har kvar doften av saltet från Guérande, det där omskrivna saltet som man så ofta ser i matrecept här.
Köpte en påse vitskimrande flingsalt, blomsalt, och en flaska vinäger gjord på cider, schalottenlök och salt där från trakten.


Ska pröva hur det funkar med pilgrimsmusslor, säkert alldeles utmärkt.
Efteråt läste jag i en broschyr att flingsaltet liksom plockas från vattenytan till skillnad från det grova som ser ut att sopas fram, nästan vaskas fram, som guld.
När man kör in mot Guérande, en liten stad på drygt 15000 invånare, ser man saltbankar på bägge sidor av vägen.


Guérandesaltet har en egen hemsida och man kan läsa den på fyra språk; franska, engelska, tyska och brezonheg – brettonska.
Jag kunde förstås inte låta bli att glutta in i bokhandlarna i  Le Croisic i går, först idag vågar jag erkänna det. I den ena såg det ut så här, givetvis:


I den andra tog jag ingen bild. Och jag köpte nästan ingenting, bara en bok, den här:

Den berättar om berättare i trakten, om poeten Jacques Prévert  bland många andra. Jag visste ingenting om hans anknytning till södra Bretagne men nu förstår jag hur det kom sig att jag hittade en bok av honom i det gamla hamnhuset på en bokmarknad i Le Croisic för fem år sedan. ”Paroles” heter den och jag köpte den inte alldeles billigt av en dam som sa att det var ett vackert exemplar, tryckt strax efter kriget.
Jag gav bort den till den som önskat sig en diktsamling av Jacques Prévert.
Years later … ringde det på dörren en sen kväll.
– Får jag bo hos dig ett tag?
Hon hade ingenting annat med sig än sin handväska och Paroles av Jacques Prévert
I Batz-sur-Mer, som ligger strax intill Le Croisic, finns ett riktigt otäckt minnesmärke och museum i betong från kriget, Le Grand Blockhaus.
Jag har varit inne där en gång, men igår var det inte läge för ett nybesök. Knäppte bara en bild i förbifarten; men det är väl värt en omväg, om så bara en virtuell.

På väg hem, under en kaffepaus, köpte jag en tidskrift som handlade om Bretagne.


Där skrevs om dess myter och legender, om féer, vättar, småfolk och troll och de jämfördes med les trolls i Sverige och Norge. Och det stod att det alltid regnar i Bretagne och att man bör ha det i åtanke om man ska resa dit.
Baby M. har rest till Bergen över helgen och tagit sin mor med sig.
Jag undrar om det regnar där.
Jag har hört sägas att det alltid regnar i Bergen, precis som i Bretagne.
Men det tror jag inte på.