Nyanser

Du har inte valt några tapeter, sa målaren.
Har jag visst, sa jag.
Han var ny i gänget, inkallad till följd av en åkomma hos en ordinarie.
Under månaderna – vi firar tre månader nästa tisdag – har vi vant oss vid varandra, renoveringsstaben och vi boende.
Blivit nästan kompisar, delat framgångar och motgångar i form av nyupptäckta gamla vattenskador med en massa mögel, monumentala höjdskillnader i trossbottnar, väggar, golv och tak och gud vet vad.
Vi har ätit lunch ihop och hantverkarna har vant sig vid våra tider och när det är fritt fram att gå in och stöka. De har knackat försynt, nästan tassat in på tå och bullrat så varsamt som möjligt.
Och ingen har ens kommit på tanken att försöka ta sig in hos mig före halv nio.
Förrän igår.
Det var mitt i natten, typ.
Jag gick fortfarande i särk och nattmössa.
Nu är jag här, sa den nye och jag börjar jobba klockan sju och jag bara måste in och det NU.
Jag förstod att jorden nog skulle gå under annars, så han fick tillträde.
Och han sa:
Du har inte valt några tapeter.
Har jag visst sa jag, det ska vara den och den och där och där ska det vara matt linoljefärg.
Ska det målas något får du betala det själv, sa målaren, men absolut inte någon linoljefärg, det tar flera veckor att torka.
Jag är inte förhandlingsbar, sa jag. Jag har låtit koka ihop en vanlig färg och provmålat på en träbit, men det blir inte alls samma nyans, inte samma lyster. Det ska vara den matta linoljefärgen, ingen annan. Det vet arbetsledaren, Maestro X.
Det här ska jag minsann prata med Maestro om, muttrade han.
Gör du det, muttrade jag.
Stackarn, kände jag också, det kan inte vara lätt att komma hit, till Kvarter Vattenskadan där alla hantverkare och arbetsledare och boende är så bästis och bundis och hjälps åt och har kommit överens om saker och ting redan, i samråd med jag vet inte hur många försäkringsbolag och fuktskademätningsexperter.
Jag sa hej då, vi hörs.
Det gick tolv minuter, jag var framme vid parkeringen på jobbet och hörde ett mejl plinga in i telefonen.
Det var från själve Maestro som skrev: Du, om du fixar fram den där färgen så fixar vi resten.
Så jag gjorde det.
Jag gjorde en blixtutryckning på lunchen och nu vet jag att det tar 27 minuter att köra till ingången inne på gården precis framför Gysinge Byggnadsvård på Storgatan 31 i kvarteret Krubban på Östermalm. ( Ja, jag upprepar mig, för det är verkligen världens trevligaste ställe och de säljer trevliga saker man kan ge i julklapp)
Och på väg tillbaka slängde jag snabbt in målarburkarna hemmavid och gav dem till en förvånad målare som nu tackade allra ödmjukaste och sa Oh Så Bra.
Om han började jobba klockan 7 även i morse vet jag inte, men det var i sådana fall inte här.
När han kom idag, på anständig tid, var det med en försynt knackning, utan buller, utan bång och med en trevlig morgonhälsning.
Välkommen in i gänget.