Fiat lux

Årets mörkaste dag, den ljusaste på hela året.
Det är klart, färdigt, återställt.
Ljust, nytt, fräscht.
Den återbyggda parketten skiner, jag skiner, till och med solen skiner.
Bara byggdammet ligger kvar på skåp och hyllor, överallt.
Någonstans i Sverige förbereder sig ett städteam.
På måndag morgon dundrar det in, för att likt arkeologer med hacka och spade skrapa fram det som en gång var ett hem.
Jag banar väg, jag röjer bland sly och ogräs.
Svarta kassar fylls med kläder och stass, kastas in i bilen, körs bort.
Koftor icke använda på aderton år, dito dukar.
Gamla skåp går under kubben, blir kaffeved, dito skor.
Jag lägger på hög till en majbrasa i januari.
Ut gammal höst, ut gammal vattenskada, ut, ut, ut.
Ring klocka ring, ring in lite frid och en rödkålssill.