Höjdpunkter runt ett runt bord

Vilka långa lata dagar, bara den här helgen kvar och sen trettonhelgen.
Tränar på dygnsrytmen, det vore bra om den kom i takt med vardagslivet tills det dundrar in med samma kraft som de senaste dagarnas vindbyar.

På nyårsafton, efter middagen, satt vi ett gäng med kaffe och konjak runt ett runt bord.
Värdinnan frågade vilka händelser som varit de bästa under året.
Sällskapet började berätta, en efter en.
Ett ungt par om när han friade till henne.
Det var svårslaget.
Men alla berättade någonting och en av höjdpunkterna på året blev, i sig, just denna lilla stund med goda historier och minnesglimtar över det gamla året.
Det hade inte varit inte de stora händelsernas år för någon av oss, bortsett från det unga parets frieri, men många små gemytliga vardagssagor berättades.
En i taget pratade, de andra lyssnade uppmärksamt, ingen avbröt, ingen höll på med någon mobil.
Strax därpå bröts förtrollningen, några grannar och annat folk anslöt, champagnekorkar smällde, raketer fyrades av, året firades in och allt var som det brukar vara en nyårsnatt.
När vi tultade hemåt med knäna fulla av champagne sa jag till mitt sällskap, att det är ju nästan magiskt att sitta så där och bara prata, en i taget, på det viset vi gjorde. Som om vi har glömt bort den konsten. Det borde vi göra mycket oftare, sa jag och sällskapet instämde.

Till trettonhelgen samlas vi här hemma, vi blir vi tre eller fyra runt ett rektangulärt bord.
Undrar om succén kan upprepas, jag ska pröva.
Det nya året är fortfarande så nytt att jag kan ställa samma fråga som värdinnan gjorde på nyårsafton: Vilka var det gamla årets höjdpunkter för dig?
Själv ska jag berätta – om någon händelsevis inte skulle märka det – att det blev både färdigställt efter vattenskadan och städat i alla rum och vrår strax före julafton. nyårsafton.