Tankefel

Jag skulle bara fylla tanken.
Gjorde ett automatstopp vid en sån där automatstation utan bemanning.
Matade maskinen med kortet och började tanka.
Det gick trögt. 
Urtrögt.
Lyckades hacka i den några liter sen gav jag upp. Tänkte ringa det där journumret som stod på en skylt och skälla och felanmäla tanken.
Sen anmälde jag min egen tanke, en Lex Lotta.
Alltså, ja ni har redan förstått.
Jag slangade i bensin i stället för diesel.
Kris och panik. Vad gör man? Man kör nog inte, tänkte jag.
Detta var en alldeles ny livserfarenhet för mig.
Jag sa till mig själv: Rör inte bilen ur fläcken. Den kanske exploderar.
Tanten på kö i bilen bakom kom fram och tjattrade och sa att jodå, du kan visst köra lite, bara några meter, så att du kör undan, seså kör iväg med dig nu.
Jag tvärvägrade.
Hon surnade till.
Du kan vända bilen, sa jag, så når du.
Hon morrade.
Hittade inga telefonnummer, det ösregnade, ringde nummerupplysningen, det var kolsvart ute, ringde runt och ringde och ringde och kopplades hit och dit sen kom en äldre farbror fram, 90+ tror jag, han såg precis exakt ut som vår salig granne, musikern.
Han pratade i ett, puffade undan bilen och berättade om när han var musiker, ja just det, musiker och när de hade tankat fel på väg till Kallax efter ett gig i Luleå, det var på 60-talet, och förr hade han en Skoda, men nu var det gamla Peugoten och hade jag fyrhjulsdrift på min?
Efter en timme kom en bärgare.
Jag var hans tredje feltankande tant, idag.
Vad är det mer er idag? sa han.
Tankefel, sa jag.
Han slängde upp bilen på flaket, mig på passagerarsätet och var så snäll och släppte av mig utanför Kvarter Vattenskadan.
Här brummar det fortfarande för fullt av avfuktningsmaskiner.
Nåja, fram emot jul blir det nog klart.
Att tömma tanken i bilen hoppas jag de fixar redan i morgon.