Var Picasso någonsin i Bergen?

Lilla fröken Milla och jag träffades i helgen och gick på konstutställning på Kode.
Vi såg Picasso och Gauguin.
Detta underbara museum med en avdelning för barn med konsten hängd i barnahöjd – jag tycker det är genialt.
Och vad bättre kan man göra än att se på Picasso och Gauguin när regnet piskar och står som spön i backen, vräker ner, och kastvindar drar fram som tornados?
På vägen tillbaka till bussen lyfte jag från marken likt Mary Poppins med paraplyet i ena näven och fröken Milla i den andra. Vi flög fram mot busskuren.
Gatorna kantades av övergivna och sönderblåsta paraplyskelett.
Vi genade sista biten hem, vi tog den branta backen som nu förvandlats till ett mindre jordskred, ett idiotiskt mormorsbeslut, jag fick dra upp den lilla ur lervällingen med vad som återstod av paraplyet, ett par vindpinade stålpinnar.
Du kommer alltid när det är dåligt väder, sa lilla C, vi har haft jättefint väder jättelänge.
Jojo.
Milla utvecklade efter detta äventyr raskt en affärsidé och jobbar nu på att ta patent på Det Magiska Paraplyet.
Det som inte går sönder.
Jag ser det som en vidareförädling en annan business jag inte sett på någon annan plats i världen än i Bergen: paraplyreparatörernas.
Det hade varit finfint med ett par bilder på de döda regnskydden, men jag lyckades inte hiva upp kameran under pågående väderkamp.
Det får duga med en Picasso.

I vissa avseenden tycker jag till och med att man kan se en gemenskap i formspråket.
Det är något med de fria perspektiven.
Kan det vara så att Picasso vid något tillfälle besökte Bergen, drabbades av oväder och blev inspirerad?
Helt omöjligt är det väl inte.