Teknikfientlig tisdag

Den franska skattemyndigheten säger sig vilja ge mig en femhundring tillbaka på skatten.
Det är ju generöst.
Men lite märkligt tänker jag, det är i alla fall fyra år sedan jag senast var i tjänst på bruket i Angers.
Märkligt också att de skickar mejl till en e-postadress jag inte använder i tjänsten. Märkligt även att jag uppmanas klicka mig fram mot stålarna.
Så jag har inte klickat på länken.
Jag vågar inte ens visa den här.
När jag retuscherade länken i iPhoto kunde jag skönja en annan text under.
Mitt namn är Sherlock Holmes.

En kväll förra veckan fick jag ett SMS från en av mina plastkortsleverantörer.

Och ett mejl.
De hade märkt att en transaktion inte stämde överens med mitt vanliga köpbeteende.
(Man är observerad!)
Hade jag verkligen näthandlat på Ted Baker för 7000 pund?
Ted Baker, sa jag, vad är det?
Så jag fick ett nytt kort.

Och så idag stod jag där och skulle göra affär med hjälp av mitt vanliga vardagskort.
Medges ej.
Men va fasen, har jag så dålig koll?
Kände mig rätt dum.
Du har inte bank-på-telefon?
Va, öh, äh, nä, sa jag.

Jag är inte teknikfientlig men … jo det är jag nog.
Vill inte göra allt på telefon.
Men gärna ringa.
I tre dagar har jag försökt ringa I. som bor i Sao Paulo.
Minst femtioelva gånger.
Så jag har slagit + 55 11 … och linjen har varit stendöd och idag blev jag krittut vansinnig och ringde supporten och placerades i kö.
Supporten sa:
Din åsikt är viktig för oss ditt samtal kan komma att spelas in just nu är den förväntade väntetiden femtio minuter kom ihåg att du när som helst kan logga in på vår hemsida där du kan…
Femtio minuter?
Hade de sagt femtioelva hade jag kraschat deras hemsida.
Det enda jag vill är att ringa och det kan jag inte.
Hjälp!
Jag slängde mobilskrället tvärsöver rummet och den landade på den fasta telefonen.
Jag hade glömt att jag har en sådan och den gör jag mig aldrig av med.
Aldrig mer ska jag glömma bort den.
Den fungerar, även till Brasilien, inte bara ibland.

Det vet jag ju, jag hade bara glömt det.

Så nä, jag har inte bank-på-telefon.
Jag skulle ha behövt det, när barnen var ungdomar.
Mamma… kan du … det är kris!!
En gång hände det på autorouten strax utanför Niort, jag vet knappt var det ligger. Men jag minns tanten på turistinformationen som visade mig till ett internetcafé där alla datorer låg nere och en snäll människa visade mig vidare till en vän på ett café som …. Och när transaktionen äntligen var klar och vår ofrivilliga genomresa till Niort halverat en tänkt helg i utkanten av Cognac, och jag meddelade den unga damen att det nu fanns pengar på kontot sa hon:
Asså, det ordnade sig ändå, men tack i alla fall.

Om jag hade haft bank-på-telefon idag hade det inte hjälpt.
Bankträsket har dragit dubbelt, halva landets befolkning tycks ha drabbats, rubrikerna braskar i pressen och hemsidan är överbelastad och bara ett panikmeddelande om att alla ska få sina pengar tillbaka skymtar fram och ett om att den som ikväll har fått ett mejl från banken med en länk att klicka sig fram mot stålarna, den ska absolut inte klicka på den.
Jag ger banken femtioelva minuter att lösa problemet.
Annars öppnar jag eget, ett hål i väggen.

Eller ett hål i golvet.