Äppel päppel palla päron

Efter en tur förbi Turinge mot Taxinge (konst, kakor, kaffe) tog vi en tur till parken här hemma i byn. 

Där var det galej minsann, lotterier, scouter som knöt knutar och biodlare som sålde honung.
Varmkorv och körsång.
Vi svarade på en enkät från biblioteket och fick varsin bok för besväret.

Om jag kunde skulle jag palla en hel korg full med plommon, sa plötsligt kompis E och tittade upp mot skyn.
Där hängde drivor av blåvioletta skönheter i klasor.
Alldeles ouppnåeliga.
Vi gick in på en ödetomt i närheten. Den ägs av kommunen men jag tror både pampar och tomtvakter var lediga och hade gått på galejet.
Så vi pallade päron, jag tog fem.
Stannade sen till vid en nyponbuske och fyllde en ficka.
Ganska onödigt tänkte jag sen för vi har ju en praktbuske här hemma på gården. Här har vi också några dignande äppelträd precis vid vägen och jag slet ner en handfull cox orange till paj. 

Ibland ser jag damer i min ålder palla med sig en kasse eller två.
Nyss såg jag en liten ponny skritta förbi, den var på väl på väg hem till gården på andra sidan sjön efter att ha tagit hand om barn på galejet.
Jag smygfotade den med min nya paparazzi-kamera genom köksfönstret.
Det blir lite tradigt i längden med bara hägrar.
Vilken underbart gullig och bekymmerslös sensommarlördag.

På väg ut mot kakorna och konsten förbi Turinge till Taxinge passerade vi en massa partiskyltar.
De finns ju överallt.
Det fanns en som vi gärna ville stanna och slita bort – varför gjorde vi inte det?
Varför ger vi oss inte ut och pallar essdé-skyltar, strimlar dem i småbitar och gör slasksylta av dem?

Sen såg jag nyheterna, att folk med större civilkurage än mitt, och med bättre koll på what’s on this weekend, varit inne i vår storby idag och protesterat mot de där – mot de där som jag inte vill kalla vid namn, inte ens vid låtsasnamn.
Jag borde tagit mig dit jag med, direkt efter lokalgalejet.
Inte noppat nypon.