Hemlighetstillståndet, Inger Christensen

Läser just nu Hemlighetstillståndet av Inger Christensen.

Läser och läser förresten, jag satt och bläddrade i den på pendeltåget på väg hem från kursen idag.
Men det hände så mycket annat som rubbade koncentrationen, det är svårt att inte tjuvlyssna när folk pratar högt och ljudligt och vitt och brett om det som händer i deras liv.
Det finns de som är proffs på att tjuvlyssna, det är inte jag.

Efter några stationer hade jag blandat ihop tjejen mitt emot som kom från någonstans där någon tycktes ha överlevt efter jag vet inte vad för slags incident, med grabben på stolen bredvid, han var visst  tennistränare, det var bättre förr, svensk sport är inte vad den har varit, ack ja.
Någon försökte förmedla ett recept på pesto till någon som stod i en affär och virrade omkring bland hyllorna och en tjej sa jag ringer sen, jag sitter på tåget nu, hör du inte vad jag säger, JAG SITTER PÅ TÅGET, kan fan inte prata nu.
En tiggare svepte igenom vagnen, hjälp en hemlös med några kronor, bad han.
Han bodde kanske i ett ruckel under Årstabron, sen förra vintern, det doftade inte så gott när han drog fram på sitt tiggarstråt.
Kom att tänka på Gabriel Garcia Marquez som när han var ung åkte buss runt Bogotá ( var det verkligen Bogotá) på söndagarna och läste klassiker.
När han kom till Paris tiggde han i tunnelbanan och en dag fick han en intervju om ett skubb på en tidning med en chefredaktör, eller hur det nu var. Han var så fattig och gick i så trasiga skor att han kom en halvtimme för tidigt till mötet och lämnade det en halvtimme efter att det avslutats för att ingen skulle se hans trasiga skor.
Tiggaren på tåget idag kanske får Nobelpriset om några år, man vet aldrig.

Hemlighetstillståndet av Inger Christensen är en essäbok, hon skriver om sitt skrivande, om poesi och poetik, om sin relation till språket och dess beståndsdelar. Om silke och Fibonaccis talföljd, om huruvida en fjärils rörelse i Brasilien kan påverka en tornado i Texas, om prepositioner och de ensamma substantiven. Om bruket av adverb i kinesiskan eller måhända avsaknaden av det. Och om ett besök på Lofoten.
Det är alltigenom njutbart, utsökt.
Det är en bok som förtjänar tystnad, koncentration och en långsam läsning, det är en bok som inte kan förenas med bilder, ljud och dofter ur det verkliga livet på ett pendeltåg i rusningstid.