En klok bok

Har tagit vilodagen på allvar idag.
Av alla planer och halvplaner blev det intet.

Sköt upp allting vad jag kunde gjort idag till en annan dag.
Vilken mañana som helst.
Läst en bok – Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson.
Den var torr som fnöske, men rolig i sitt analyserande fnöske.
Det babblades om den på Babel häromveckan, det var då jag blev nyfiken.
Det är historien som finns i varenda veckotidning varje dag under rubriken Mitt Livs Novell, angreppssättet är dock diametralt annorlunda här.
Handlingen?
Ester möter Hugo. De pratar, äter kycklinggryta ihop, vaknar ihop.
Då hör hon kyrkklockor och han hör larmsignaler.
Hon söker stöd i väninnekören (vem har inte ingått i en sådan, vem har inte tagit hjälp av en sådan).
Väninnekören säger kloka saker hon inte lyssnar till.
En dag lägger Ester en lapp i Hugos kylskåp.
Det är ett av bokens mest plågsamma passager.
De tre orden som skrevs på lappen beskrivs så här:
”Subjekt, predikat, objekt.”
Då tar Hugo tåget till Malmö där en annan donna bor.
Ja, och så håller det på och sen går det bara utför, men det tar ett par hundra sidor innan det tar stopp totalt.
Inte en feel good att läsa precis, men absolut read good.