En oplanerad flytt

Det går ett program om att bo på äldreboende ikväll, det ska jag inte se, jag lever liksom mitt i det, så här i anhörigperiferin.
Efter alla gigantiska flyttbestyr i våras har little Old flyttat igen.
Idag.
Och snabbt gick det från beslut till handling, det är knappt jag hunnit med.
Två trappor upp med strålande sjöutsikt.
Har just inspekterat environgerna. Och rummet. Konstaterat att det enkla handbagage vi plockade ihop igår kväll inte kom med transporten idag.
För ungefär samtidigt som Obama skjutsades norrut, hade landstingen kört fram sin egen variant av Beast, stor nog att rymma en little Old och en liten väska.
Men den blev kvar, liksom resten av bohaget. Det enda hon fick med sig var handväskan, tandborsten, posten från Skåne och en låda rödvin.
Jag slog mig ner i rummet, vi började prata inredning igen. Vad ska transporteras och vad ska tas om hand eller säljas?
Sjöutsikten slår det mesta, den räcker långt, den kan ersätta både spegelbyråer och konstverk och virkade dukar.
Vi som just dragit om el i de gamla lamporna, hängt upp tavlorna på fisklinor, lagt upp gardiner, ställt om och styrt om, skaffat ett bord på Blocket, uppfostrat somlig personal, försökt i alla fall. Men de gick bet, de sa: Vi fixar faktiskt inte att säkerställa en god omsorg och värdig vård. 

De hade inte tiden som behövdes, ingen budget för att skaffa fler resurser, de vågade inte laborera med smärtlindring och symtomlindring. Så little Old bad mig skaffa kompletteringsmedicin: Rödvin.
Och det har fungerat som kompletterande smärt- och symtomlindring.
”Barndoser” fnös den nya läkaren idag om den pillerlista little Old visade upp, och ökade på, både här och där.
Han ska vara expert på symtom- och smärtlindring. Om rödvin ingår eller inte får vi se, men det gör det nog.
Varför inte?
Hit kommer man inte för att hänga konst, sa little Old, hit kommer man faktiskt för att dö.
Hit kommer man faktiskt för att leva så bra det går, sa jag och hällde upp lite vin. Skål!