Pilgrimsmusslor till nobelmiddag

Vi kom att prata om tigerräkor på lunchen idag, om olämpligheten i att köpa dem och därmed att tillaga och äta dem. Vid bordet satt en medlem i Naturskyddsföreningen. Han rekommenderade ett youtube-klipp som skräckingivande inspirationskälla.
Jag tittade på det och hörde naturskyddsprofeterna ropa ut en rekommendation att gärna äta krabba och hummer och pilgrimsmusslor, bara inte tigerräkor.
Pilgrimsmusslor, det lät som ljuv musik.
En stund senare ramlade det in ett matrecept i mejllådan.  Lämpligt nog handlade det om just pilgrimsmusslor. Det löd ungefär så här:

Köp ett par dussin pilgrimsmusslor som har rommen kvar. Mixa häften av rommen och mixa tre kokta äggulor. Stek snabbt upp pilgrimsmusslorna och resten av rommen, men inte för länge för då blir de sega som gummi. Tag bort dem från spisen men håll dem varma. Häll på ett par matskedar Pineau de Charente ( det är ett slags starkvin, det finns på systemet men är svindyrt. Det går nog lika bra med …med…... med lite söt sherry.) Låt det koka ihop lite, reduceras lite, på eftervärmen får man förmoda.
Franska matrecept förklarar inte allt, lämnar öppet för tolkningar och egna initiativ.
Tillsätt rompuréen och de kokta äggulorna. Blanda i creme fraiche och en klick smör.
Lägg musslorna i såsen, strö över persilja och servera utan dröjsmål.

Och så här såg det ut: 

Moster M har namnsdag på måndag, då ska jag bjuda henne på dessa nobla musslor. Framför TV:n.