Blommor på vift

Igår för 27 år sedan hände det sig att jag satt och tittade på Nobelbanketten på TV.
Och skrev brev, jag skrev brev till Kenya, inte till hela Kenya utan till en kompis som jobbade där.
Hello Africa, skrev jag.
Sen gick vattnet.
Igår gick jag till blomsteraffären på torget.
Hello, sa jag, jag vill skicka blommor till Norge, inte till hela Norge utan till Lilla C som bor där.
Sen gick jag hem.
Ännu har inga blommor kommit fram.
Det var svårt att hitta, sa budet, sa Lilla C.
Svårt att hitta? upprepade jag. Hur svårt? 
Det kanske var ett bud med mitt lokalsinne som de släppt ut där på Brinkelandstoppen, tänker jag.
Eller, kanske de skickade budet med spark direkt från blomsteraffären här på torget?
Då kan det förstås vara svårt att hitta, måtte vara lätt hänt att sparka vilse där uppe över Hardangervidda. Fast hur vilse? Förmodligen hur vilse som helst.
Nåja, buketten kommer kanske fram så småningom, via Nouakchott, Maputo eller Zanzibar, tänker jag, pata pata.