Magiskt

Vi tog oss ut i litteraturen idag, Moster M och jag. Vi gick på sista föreställningen av Stockholms poesifestival och fick lyssna på danska, finska och svenska. Temat var Norrsken och visst sprakade det från scengolvet. Inte minst när en för mig okänd tysk poetissa, Nora Gomringer, sprakade loss. Jag blev så nyfiken att jag köpte en liten samling i pausen: Men säg nåt om Natten då.
Sist ut på scen var Bruno K Öijer med självlysande svarta silverdikter.
De skiner lika intensivt som norrsken, men de varar mycket längre.
Magiskt.

Idag silver, igår guld.
I Gyllene salen samlades alla damer i guldlaméer och herrar i guldmanschetter för mingel under bladguldet och därefter guldutdelning för lång – och, i mitt fall, otrogen tjänst.
Nu vet jag hur det känns att stå i den berömda trappan, få sitt namn uppropat och därefter skrida ner i den Blå hallen till ljudet av trumpetfanfaren.
Magiskt.
Och maten var deliciös och vinerna sammetsmjuka och det hölls tal och det showades på scen och sen var det dans och innan jag hann säga Sko var klockan tolv och bussen framkörd.