Appenzeller i verkligheten

Äntligen skulle jag få se osten Appenzeller på riktigt.
De sålde den för 33 kronor hektot läste jag på en griffeltavla vid fiskaffären i Fruängen.
Det är en fiskaffär som får mig att känna mig som i Bretagne, det är fiskarna och skaldjuren och atmosfären, burkarna och byttorna, cidern som ligger i korgar bland kex och citroner och surdegsbröden.
Det är höstfärgerna på torget, kantarellerna och hallonen, ljungkrukorna och all krysantemum.
Jag hade hoppats på att få se Moster M också, hon bor där bland alla fruar, på Ellen Keys gata, men Moster M hade andra planer och var på väg till en eftermiddagsmusikal inne på Söder.
Så stod jag där i fiskaffären och skulle köpa Appenzeller och gå hem och göra oss en aubergingratäng.
Men osten var slut, nu ska jag göra svampkrutonger i stället, och jag har fortfarande aldrig sett en appenzeller i verkligheten, än mindre gjort den här aubergingratängen jag drömde om redan för ett par år sedan.