Skepp o'hoj

För en tid sedan, för ungefär fyrtio år sedan, fick jag följa med min bästis och hennes pappa, som såg ut som Strindberg, och hennes äldre bror, som såg ut som ett monster, på en segeltur. Jag fick bommen i huvet men blev ganska solbränd.
I min familj seglade vi inte. 
Min marina erfarenhet vid tiden för min premiärseglats inskränkte sig till några roddbåtsturer på lilla Rosjön med morfar vid årorna.
Utöver det har jag åkt till Åland en gång, det var 1971, förmodligen samma år som jag seglade med kompisen, Strindberg och monstret.
Som de flesta av oss som bor här i Östersjötropikerna har jag varit i Åbo hamn också, vi tog en tur dit i samband med att Little Old fyllde sextio, så det är ett tag sedan. 
Och så har jag liftat med en fisketrålare mellan Cancun och Isla Mujeres – 1987.
Moster M var ett halvår gammal, Lilla C ett år äldre.
Bensinen (eller vad det heter på båtar) tog slut.
Tre väderbitna gubbar med varsin cigarett i mungipan hällde på nytt ur en reservdunk. Skådespelet skedde på däck, jag trodde allas vår sista sekund var kommen, i alla fall att vi skulle få simma i land bland hajar och muränor.
En gång hamnade jag på en skuta som utgick från …ja, var det nu var. I närheten av Rio de Janeiro någonstans och en Ilha Bela, av något slag.
Inte en enda gång har jag rott ut med båten som ligger upprullad i vassen femtiosju meter väster om mitt vardagsrumsfönster.
Jag är en landkrabba som nu sakta muteras till strandkrabba.
Men seglare?
Inte sedan den gången med kompisen, Strindberg och monstret.
Men imorgon är det dags igen.
Jag ska ut och segla.