Små konversationer

(Årstabron 1929 - från Wikipedia)

Inte alla har fötts med talangen att tala med anhöriga.
Ibland lyfter jag på luren och säger att jag är anhörig och vill höra hur det står till med Little Old.
Inte alla dagar har jag lust eller ork att åka upp och irra runt i korridorerna på sjukhuset, hur tjusig utsikten över Årstaviken än är.
När jag var där i förrgår hade vi en liten diskussion om just den utsikten.
Men jag vill härifrån, sa little Old, Malmö är en så tråkig stad. Tycker inte du det också? Kan vi inte ta en taxi hem till Lund? Förresten, tog du inte med dig helikoptern? Det är mer lättvindigt att flyga, vips så är vi där!
Du, sa jag. Du är ju helvimsig. Vad har de proppat i dig? Nu ringer jag på klockan!
Ja, det var en bra idé. Så tycker jag du ska be dem om en förklaring till de hemliga tester de gör här.
Va?
Ja du förstår, här blir vi nersövda på löpande band. Och så testar man oss!
Vad testar man?
Tja, du, det vet jag uppriktigt sagt inte. Det är ju hemligt.

En syster gjorde entrée.
Du, sa jag, det är rätt snurrigt här.
Snurrigt? Nej det tror jag väl inte. Hon har ju ätit sin kalvsoppa och druckit nästan ett helt glas nyponsaft, svarade hon. Och  började plocka med koppar och byttor.
Hörrdudu, sa jag, jag vill ha hit en läkare, och det NU, på sekunden.

Inte alla anhöriga har talangen att tala med sjukvårdspersonal, jag har det inte alltid.
En annan sköterska kom, hon ringde efter en läkare, jag fick en massa förklaringar, och det ska nog gå över så småningom. Det lättade.
Glöm inte att vi ska dansa på tåspetsgardinerna sen, kvittrade Little Old när jag gick.

Så idag ringde jag.
Jag som inte kan tala med sjukvårdspersonal fick prata med en som inte kan prata med anhöriga.
Det blev inget bra samtal.
Jag: Hur mår hon?
Hon: Bra.
Jag. Hur bra?
Hon: Bra.
Jag: Är hon uppe och knallar?
Hon: Nej.
Jag: Ser hon helikoptrar i salen?
Hon: Hon är desorienterad.
Jag: Lika mycket?
Hon: Hur då lika mycket? Hon är gammal, det är normalt.
Jag: För drygt en vecka diskuterade vi utvecklingen i Syrien och hur det skulle gå för Terese Alshammar i OS. Hon ville ha mina synpunkter på eurokrisen.
Hon: Jaha. Men här är hon färdigbehandlad, vi har skickat en remiss till rehabilitering på geriatriken. Nu bara väntar vi.
Jag: Tack, då vet jag, adjö.

Så det är väl lika bra jag åker upp till utsikten över Årstaviken och ser hur det går där i salen, om utomjordingarna har anfallit eller om vad som kan ha hänt.