På kurs med majskyckling

Vad är det med majskyckling?

Är på kurs under ett par dagar, mitt inne i stan, eller nästan. Är i krokarna av den nya Hagastaden, de där krokarna som böjer sig för grävskopor och dynamit och som skiftar skepnad var och varannan dag.
Där.
Flera mil från Torpet.
Vi lär oss och förkovrar oss och äter godis och dricker citronvatten och äter lunch.
Majskyckling.
Förvisso en variant på temat, idag med parmesanost och små spröda spenatblad, inte alls så dumt.
Men majskyckling.
Är det default på något vis i konferens- och kurskretsar?
*
Under en morgonpaus lyfte jag luren, det är många lurar att lyfta för att få ordning på bankärenden och försäkringsärenden och alla andra ärenden efter Det Obehagliga Inbrottet.
På Mammas Bank har jag nu, efter ett antal telefonsamtal,  noterat att deras kundhantering verkligen lämnar en del att önska. De är helt enkelt inte trevliga att ha att göra med, inte tillmötesgående, inte vänliga, inte tjänstvilliga.
Ena jävla mallgrodor, på ren Stockholmska, korta och noncholanta i tonen.
"Er mor måste ha haft koden till kortet i plånboken", sa Banken idag. Igen.
(Men för i helvete, läs polisanmälan, svarade jag inte)
"Vi kan inte svara på det, inte nu, sa Banken. Kanske i slutet av veckan eller början på nästa".
(Men för i helvete, ta reda på sakernas tillstånd, svarade jag inte).
Men jag bad att få tala med någon ansvarig, NU, någon som kunde agera och ta reda på saker och ting, NU, och det tog skruv med fnysningar och suckar.
Jag lät säkert som en överdjävlig mallgroda, jag med.
Men jag var rosenrasande.
Hade jag varit kund i den banken skulle jag ha bytt, redan idag före lunch, långt innan majskycklingen.
Undrar vad morsan kommer att göra nu när hennes röst börjar återgå till sin vanliga kraftfulla och myndiga stämma.
I tjänstemän på Banken, I veten icke vem I snart haver att göra med.

*
Tog tåget till stan i morse, för jag kom på att det är onödigt att sitta i bilkö i timmar och sen leta efter parkeringsplats och betala 50 kronor i timmen i något garage någonstans.
Alltså, det är så sällan jag åker pendeltåg så jag skäms.
Det kändes som en utflykt, ett avbrott i vardagen, någonting nytt och spännande.
Solen sken, körsbärsträden sken.
Klev av vid Karlberg och hade då läst hela morgontidningen, och sen hade jag ( visade det sig) 26 minuters promenad fram till kurslokalen.
Springtime in Stockholm, 19 grader varmt och sol, caféer och frukosthak, det var en underbar promenad, en massa spännande skyltfönster och affärer.
Vilken lantis jag är, tänkte jag. Vilken lantis jag har blivit.
I morgon sätter jag på mig ett par mer foträta skor och kanske når jag mitt mål på 17 minuter istället för 26 på min vandring från Karlberg.

Klimatvänligt, motionsvänligt, bruna-ben-vänligt.
Kom just på att jag inte ringt DäckbytarBerra ännu.
Det skäms jag också över.