Språkutveckling

Såg en bok flimra förbi på biblioteket tidigare ikväll.
Den handlade om hur små barn blir tvåspråkiga.
Högmodigt travade jag förbi den, tänkte på när fröken Milla erbjuds ett äpple, men inte förrän vi är hemma, och hon svarar, nickande, instämmande: Eple, hjemme.
Senare under kvällen kom jag i samspråk med Lilla C.
Hon talar fortfarande svenska, fast nu var hon hos legevakten, på en brits, för observation.
Fullproppad av sprutor och piller.
Hon hade ätit hemfångad fisk, sa hon och svullnat upp, fått en allergisk reaktion, modell värre.
Fisk? sa jag. Du är ju uppvuxen på fisk!
Inte hemfångad fisk, sa hon.
Fröken Milla var hos bestemor, jag ringde dit.
Fick höra den välbekanta bergensiska dialekten sjunga genom telefonen, genom bestemor.
Så nära, så trygg.
Vänskapen som övervunnit språkbarriärerna - bergensiska är utan överdrift svaert svårare att förstå än Skavlanmålet.
Det finns en bok som ännu inte är skriven.
Den om en mormoders svorska språkutveckling.